Guide Vibrationsdämpande handske

Standarder och märkning

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Cut Resistance, ISO 13997 Level X

  Standarden EN 388:2016, särskilt dess segment som hänvisar till ISO 13997-testet, är utformad för att bedöma skärmotståndet hos material som används i skyddshandskar. Ett resultat som betecknas som "Nivå X" innebär att testet inte har utförts och att produktens skärmotstånd inte kan garanteras.

  Abrasion Resistance Level 4

  EN 388:2016 använder en specifik testmetod för att mäta nötningsbeständigheten hos skyddshandskar; handskens material utsätts för sandpapper under tryck för att observera antalet cykler som krävs för att slita igenom materialet. Nivå 4 i den här standarden innebär att materialet har klarat 8 000 cykler innan det har blivit ett hål. I praktiken innebär detta att handskar som är klassificerade enligt nivå 4 för nötningsbeständighet har mycket hög motståndskraft mot genomnötning, vilket gör dem lämpliga för arbetsuppgifter som innebär betydande kontakt med grova ytor.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level D

  Skärmotstånd enligt ISO 13997-resultatet under den europeiska standarden EN 388:2016 kvantifierar nivån på det motstånd ett material ger mot skärskador. Den angivna nivån från A till F beskriver graden av skärmotstånd, där nivå A är det lägsta och nivå F det högsta motståndet. Testmetoden innebär att ett rakt blad under belastning appliceras över materialets yta och att den belastning fastställs vid vilken bladet skär igenom med en standardlängd. Denna stränga testning är avgörande för produkter som skyddshandskar eller skyddskläder, där hög skärbeständighet ger bättre säkerhet och hållbarhet i miljöer där vassa föremål hanteras. Att förstå och följa denna standard hjälper till att skaffa lämplig skyddsutrustning som uppfyller säkerhetskraven och ger förväntat skydd för specifika riskexponeringar.

  Tear Resistance Level 4

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för bedömning av handskars skydd mot mekaniska faror, inklusive rivhållfasthet. Rivhållfasthetsnivå 4 representerar den högsta nivån av rivmotstånd som definieras i denna standard, vilket indikerar att handskarna kan motstå de mest betydande krafterna innan de rivs sönder. Enligt testmetoden utvärderas handskarna genom att man mäter den kraft som krävs för att riva sönder ett prov av handskmaterialet, och för nivå 4 krävs en kraft på över 75 Newton för att en reva ska uppstå och fortplanta sig. Denna höga nivå av rivhållfasthet är idealisk för användning i miljöer där handskar utsätts för betydande påfrestningar och potentiella skador, t.ex. inom tung industri, byggbranschen och vid hantering av material med vassa kanter. Handskar som uppnår denna nivå ger överlägsen hållbarhet och är viktiga för att garantera användarnas säkerhet i mekaniska högriskmiljöer, vilket förbättrar arbetseffektiviteten och minskar frekvensen av handskbyten.

  Puncture Resistance Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller en bedömning av punkteringsmotståndet, där nivå 2 innebär att materialet har uppfyllt specifika kriterier för punkteringsmotstånd. Resultatet av nivå 2 i punkteringsmotstånd innebär att skyddshandsken eller materialet kan motstå en kraft på 60 till 100 newton innan det punkteras. Testmetoden som används innebär att man använder en standardiserad punkteringssond av stål som trycks mot materialet med en viss hastighet tills den tränger igenom det. Att uppnå ett punkteringsmotstånd på nivå 2 enligt EN 388:2006 innebär i princip att skyddsutrustningen ger ett måttligt skydd mot punktering, vilket gör den lämplig för miljöer där det finns risk för att stöta på vassa föremål som nålar, men som inte är överdrivet vassa eller utövar mycket stor kraft. Detta resultat kan vägleda upphandlingsprocessen genom att identifiera lämpliga skyddsnivåer för olika arbetsmiljöer, vilket bidrar till att upprätthålla säkerhetsstandarderna på ett effektivt sätt.

• EN 511:2006

  EN 511:2006 är en europeisk standard som fastställer krav för skydd mot kyla för handskar och vantar. Den omfattar faktorer som motståndskraft mot kyla, vattengenomträngning och andningsförmåga. Testerna måste utföras av ett certifierat laboratorium och måste visa att produkten uppfyller alla krav i standarden. Möjliga testresultat skulle omfatta godkänt/underkänt för varje krav samt specifika mätdata.

  Test results

  Convective Cold Level 1

  Standarden EN 511:2006 anger krav och provningsmetoder för handskar som är avsedda att skydda mot kalla miljöer, med fokus på faktorer som konvektiv kyla, kontaktkyla och vattengenomsläpplighet. Convective Cold-testet, särskilt på nivå 1, resulterar i en prestandanivå där värmeisoleringen (betecknad som TR) mätt i \(m^2°C/W\) ligger i intervallet 0,10 till mindre än 0,15. Denna mätning indikerar handskens förmåga att ge minimalt värmemotstånd mot kall luft. Convective Cold Test innebär att en handske placeras på en elektriskt uppvärmd handmodell, där den effekt som krävs för att hålla handen vid en inställd temperatur (vanligtvis cirka 30°C) i en kontrollerad kylmiljö mäts. Handskens prestandanivå bestäms utifrån hur mycket ström som behövs för att hålla handen varm när den omgivande temperaturen sjunker. Nivå 1 innebär en grundläggande nivå av isolering mot kall luft och är lämplig för miljöer där ett lätt köldskydd är tillräckligt, men är inte lämplig för strängare köldförhållanden. .

  Cold Contact Level 2

  Standarden EN 511:2006 anger kraven för skyddshandskar som skyddar mot kalla miljöer. Prestanda för kontakt med kyla nivå 2 indikerar måttlig isolering mot kontaktkyla, kvantifierad med en värmemotståndsmätning i intervallet 0,050 till mindre än 0,100 m²°C/W. Detta innebär att handskar som uppnår denna nivå kan ge en rimlig mängd isolering, vilket bidrar till att minska värmeöverföringen från händerna till den kalla kontaktytan och därmed sänker hastigheten med vilken händerna blir kalla. Mätningen av kontaktkylmotståndet utförs med hjälp av ett standardiserat test som innebär att handskmaterialet placeras mot metallplattor som kylts till olika temperaturer. Temperaturskillnaden över handskmaterialet analyseras sedan för att bestämma dess värmemotstånd. Av praktiska skäl är handskar som klassificeras enligt nivå 2 för kontakt med kyla i EN 511:2006 lämpliga för miljöer eller arbetsuppgifter där personer utsätts för kalla föremål, men som inte nödvändigtvis innebär extrem kyla eller långvarig exponering, och erbjuder en balans mellan fingerfärdighet och skydd mot kyla.

  Water Tightness Level 1

  EN 511:2006 är en europeisk standard som fokuserar på provning av skyddshandskars vattentäthet mot vatteninträngning. Syftet är att säkerställa att skyddshandskar har ett tillräckligt motstånd mot vatten. En nivå 1 i vattentäthet innebär att handskarna ger ett grundläggande skydd mot vatteninträngning, även om de kanske inte är lämpliga för långvarig exponering för våta förhållanden. Testmetoden innebär att handskarna placeras på en handformad form, fylls med vatten och sedan observeras om det finns några tecken på läckage under en viss period. De praktiska konsekvenserna av detta resultat för produktkategorin är att handskarna erbjuder en viss grad av skydd mot vattenexponering, vilket gör dem lämpliga för användning i milt våta eller kalla miljöer där endast begränsad exponering för vatten förväntas. De kanske dock inte är lämpliga för långvarig exponering för kraftigt regn eller nedsänkning i vatten.

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Heat Convection Level X

  Den europeiska standarden EN 407:2004 och dess bilaga för värmekonvektion nivå X är utformad för att mäta handskars skyddsförmåga när de utsätts för värme som överförs genom ett flytande medium, t.ex. luft eller ånga. Beteckningen nivå X anger specifikt att materialet inte uppfyllde de minimikrav som anges i testet, eller inte testades på grund av att det ansågs olämpligt för denna typ av exponering baserat på materialets beskaffenhet. Testmetoden för att fastställa detta innebär att man mäter den tid det tar för materialet att öka i temperatur med 24°C under standardiserade förhållanden med exponering för konvektionsvärme. Detta test är avgörande för att definiera skyddsutrustningens effektivitet under olika industriella förhållanden där värmekonvektion är en risk, och har därmed praktiska konsekvenser för yrkesverksamma som väljer lämplig skyddsutrustning samtidigt som de säkerställer efterlevnad av säkerhetsbestämmelser, särskilt i industrier som arbetar med högtemperaturmiljöer som metalltillverkning, glasbruk och andra liknande sektorer där konvektionsvärmerisker finns.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller de minimikrav som anges i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i deras arbetsmiljö, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2004 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Heat Contact Level 2

  Standarden EN 407:2004 gäller Skyddshandskar mot termiska risker (värme och/eller brand) och innehåller en rad föreskrivna termiska tester, var och en utformad för att bedöma specifika egenskaper hos skyddshandskar avsedda för olika värmerelaterade tillämpningar. Testresultatet som benämns Heat Contact Level 2 utvärderar specifikt handskmaterialets värmeisoleringsförmåga. En handske som uppnår nivå 2 har tillräcklig isolering för att fördröja en temperaturökning på 250°C i minst 15 sekunder när dess yta är i kontakt med en uppvärmd sond. Detta test innebär att handskmaterialet placeras mot en varm sond med definierade dimensioner och temperatur samtidigt som temperaturförändringar övervakas med en kalorimeter som är inbäddad i handsken för att mäta hur snabbt innertemperaturen stiger. En nivå 2-prestanda informerar upphandlare om att handsken ger måttligt skydd mot kontaktvärme, vilket är lämpligt för miljöer eller uppgifter där kortvarig kontakt med måttligt varma ytor kan förekomma, men där omfattande eller långvarig exponering inte förekommer. Detta säkerställer ett adekvat skydd för scenarier som kräver sådana specifika nivåer av värmebeständighet utan att vara överspecificerade för mindre krävande förhållanden.

  Burning Behaviour Level X

  Standarden EN 407:2004 behandlar brännbarheten hos handskar som skyddar mot värme och/eller eld. En prestandanivå X i detta sammanhang anger att handsken inte har lämnats in för provning enligt den angivna delen av standarden eller att den inte har klarat provet.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Nivå X för strålningsvärme anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.