Singer Safety Belagda skärskyddshandskar

Standarder och märkning

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Tear Resistance Level 4

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för bedömning av handskars skydd mot mekaniska faror, inklusive rivhållfasthet. Rivhållfasthetsnivå 4 representerar den högsta nivån av rivmotstånd som definieras i denna standard, vilket indikerar att handskarna kan motstå de mest betydande krafterna innan de rivs sönder. Enligt testmetoden utvärderas handskarna genom att man mäter den kraft som krävs för att riva sönder ett prov av handskmaterialet, och för nivå 4 krävs en kraft på över 75 Newton för att en reva ska uppstå och fortplanta sig. Denna höga nivå av rivhållfasthet är idealisk för användning i miljöer där handskar utsätts för betydande påfrestningar och potentiella skador, t.ex. inom tung industri, byggbranschen och vid hantering av material med vassa kanter. Handskar som uppnår denna nivå ger överlägsen hållbarhet och är viktiga för att garantera användarnas säkerhet i mekaniska högriskmiljöer, vilket förbättrar arbetseffektiviteten och minskar frekvensen av handskbyten.

  Puncture Resistance Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller en bedömning av punkteringsmotståndet, där nivå 2 innebär att materialet har uppfyllt specifika kriterier för punkteringsmotstånd. Resultatet av nivå 2 i punkteringsmotstånd innebär att skyddshandsken eller materialet kan motstå en kraft på 60 till 100 newton innan det punkteras. Testmetoden som används innebär att man använder en standardiserad punkteringssond av stål som trycks mot materialet med en viss hastighet tills den tränger igenom det. Att uppnå ett punkteringsmotstånd på nivå 2 enligt EN 388:2006 innebär i princip att skyddsutrustningen ger ett måttligt skydd mot punktering, vilket gör den lämplig för miljöer där det finns risk för att stöta på vassa föremål som nålar, men som inte är överdrivet vassa eller utövar mycket stor kraft. Detta resultat kan vägleda upphandlingsprocessen genom att identifiera lämpliga skyddsnivåer för olika arbetsmiljöer, vilket bidrar till att upprätthålla säkerhetsstandarderna på ett effektivt sätt.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level D

  Skärmotstånd enligt ISO 13997-resultatet under den europeiska standarden EN 388:2016 kvantifierar nivån på det motstånd ett material ger mot skärskador. Den angivna nivån från A till F beskriver graden av skärmotstånd, där nivå A är det lägsta och nivå F det högsta motståndet. Testmetoden innebär att ett rakt blad under belastning appliceras över materialets yta och att den belastning fastställs vid vilken bladet skär igenom med en standardlängd. Denna stränga testning är avgörande för produkter som skyddshandskar eller skyddskläder, där hög skärbeständighet ger bättre säkerhet och hållbarhet i miljöer där vassa föremål hanteras. Att förstå och följa denna standard hjälper till att skaffa lämplig skyddsutrustning som uppfyller säkerhetskraven och ger förväntat skydd för specifika riskexponeringar.

  Abrasion Resistance Level 3

  EN 388:2016 är en europeisk standard som ger riktlinjer för bedömning av handskars skyddsnivåer mot mekaniska risker, t.ex. nötning, skärsår, rivsår och punktering. Nötningsbeständighetsnivå 3 anger en högre skyddsnivå, vilket innebär att handskarna kan motstå mer intensivt slitage från grova material. Enligt standarden innebär testet av nötningsbeständighet att handskmaterialet gnuggas mot sandpapper under ett visst tryck tills det är genomnött. För nötningsbeständighet på nivå 3 krävs att handskarna klarar 2000 till 7999 nötningscykler. Denna förbättrade hållbarhetsnivå är lämplig för arbetsuppgifter som innebär mer frekvent eller intensiv kontakt med slipande ytor, t.ex. byggnadsarbete, träbearbetning och hantering av byggmaterial. Handskar med nötningsbeständighet på nivå 3 erbjuder en robust barriär mot slitage, vilket förlänger handskens livslängd och ger ökat skydd för bärarens händer, vilket minskar risken för skador i mer krävande arbetsmiljöer.

• EN 407:2020

  EN 407:2020 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användare mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:2004, den innehåller nya krav, testmetoder och prestandanivåer för att säkerställa att handskarna ger bättre skydd mot termiska risker som värme, brand och stänk av smält metall.

  Test results

  Heat Convection Level X

  Inom ramen för EU-standarden EN 407:2020 innebär ett testresultat som anger Värmekonvektionsnivå X att den testade skyddshandsken antingen inte uppfyller minimikraven eller inte har testats enligt detta kriterium. Det är viktigt att tolka en sådan märkning som att det inte finns något certifierat skydd mot konvektionsvärme, vilket kan innebära exponering för energiskt överförd värme via vätskor eller gaser. Den testmetod som används för att fastställa värmekonvektionsnivån innebär att man mäter den tid det tar för värme att överföras från en uppvärmd aluminiumcylinder genom handskmaterialet till den inre ytan där den kan komma i kontakt med huden, enligt specifikationen i standarden. Testapparaten mäter temperaturhöjningen inuti handsken för att bedöma dess värmeisolerande egenskaper. Praktiska konsekvenser av att uppnå "nivå X" i konvektionsvärmetestet tyder på att produkten antingen är olämplig för miljöer där konvektionsvärme är en risk, eller att den kräver ytterligare tester för att fastställa dess skyddsegenskaper under specifika förhållanden, vilket är avgörande information för upphandlingsbeslut i säkerhetsrelaterade industrier.

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2020 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2020 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X indikerar att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller minimikraven i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i arbetsmiljön, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Burning Behaviour Level X

  Standarden EN 407:2020:s specificerade testresultat Nivå X för brännbeteende indikerar att testet antingen inte utfördes eller att provet inte var tillämpligt för testning enligt denna specifika parameter. Följaktligen kan ingen prestandanivå tilldelas enligt de kriterier som anges i standarden. Detta resultat är en del av ett bredare testprotokoll där skyddsnivåer för termiska faror fastställs för material, särskilt i handskar avsedda för värmehantering. Testmetoden utvärderar materialets förmåga att motstå att fatta eld och dess förbränningshastighet. För att bedöma brännbarheten utsätts provet för en liten låga och man observerar om det antänds, hur länge det brinner efter att lågan avlägsnats och hur det slocknar. Praktiska konsekvenser för produkter som får nivå X för brännbarhet kan vara osäkerhet i prestanda när de utsätts för termiska faror, vilket påverkar deras lämplighet för arbeten som innebär höga temperaturer eller direktkontakt med lågor.

  Heat Contact Level 1

  EN 407:2020 fastställer standarden för utvärdering av skyddshandskars prestanda mot termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för värmekontakt indikerar minimalt skydd, där handskmaterialet kan fördröja överföringen av värme från en yta på 100 °C (212 °F) i minst 15 sekunder. Detta testresultat fastställs med hjälp av metod EN ISO 12127-1, där ett handskeprov exponeras för en het yta med en viss temperatur och tiden mäts tills handskens innertemperatur stiger med en viss grad. För inköpare innebär nivå 1 att handsken är lämplig för miljöer med låga värmerisker och ger ett kortvarigt kontaktskydd som kan vara avgörande för arbetsuppgifter som innebär tillfällig, snabb kontakt med varma föremål utan kontinuerlig exponering för hög värme.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2020 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Radiant Heat Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

• EN ISO 21420:2020

  Test results

  General Requirements Guide

  EN ISO 21420:2020 är en standard som beskriver allmänna krav och riktlinjer för skyddshandskar och syftar till att säkerställa deras kvalitet, prestanda och lämplighet för olika tillämpningar. När en produkt uppfyller de krav som anges i avsnittet Allmänna krav i EN ISO 21420:2020 innebär det att handskarna uppfyller grundläggande kvalitets- och prestandakriterier, inklusive faktorer som storlek, passform, ergonomi och fingerfärdighet. De praktiska konsekvenserna av denna överensstämmelse är betydande, eftersom det försäkrar användarna om handskarnas grundläggande funktionalitet och lämplighet för allmänna handskyddsändamål inom en rad olika branscher och tillämpningar. Testmetoden innebär att olika aspekter av handskarna utvärderas, inklusive mått, konstruktion, material och märkning, för att säkerställa överensstämmelse med de angivna kraven. Överensstämmelse med dessa allmänna krav ökar användarnas förtroende för skyddshandskarnas tillförlitlighet och effektivitet, vilket främjar säkerheten på arbetsplatsen och underlättar efterlevnaden av lagstadgade standarder.

• EN ISO 9001:2015

  EN ISO 9001:2015 är en standard som fastställer kraven för ett kvalitetsledningssystem (QMS). Det är en uppsättning riktlinjer som organisationer kan följa för att se till att de uppfyller kundernas krav och ökar kundnöjdheten. Standarden bygger på modellen planera-utför-kontrollera-verka och fokuserar på ständiga förbättringar. Den omfattar konstruktion, utveckling, produktion, installation och service av produkter. Organisationer kan bli certifierade enligt denna standard, vilket innebär att de har granskats oberoende och befunnits uppfylla kraven i standarden. Certifieringsprocessen omfattar regelbundna revisioner för att säkerställa att organisationen fortsätter att uppfylla standardens krav.

  Test results

  Service Reliability Passed

• ISO 14001:2015

  ISO 14001:2015 är en standard som specificerar krav på ett miljöledningssystem (EMS). Den innehåller krav på hur företag ska utforma, införa, underhålla och förbättra sitt EMS för att säkerställa att de minimerar negativ miljöpåverkan och följer miljölagstiftningen. Testresultaten kan innehålla information om hur väl EMS fungerar, hur väl det följs och hur effektivt det är när det gäller att minska miljöpåverkan. Standarden innehåller också krav på hur företaget ska dokumentera och registrera sin EMS-prestanda och kontinuerligt förbättra den.

  Test results

  Environmental Management Passed

  Standarden ISO 14001:2015 avser miljöledningssystem (EMS). Ett godkänt testresultat enligt denna standard visar att en organisations miljöledningssystem uppfyller de stränga kriterier som fastställts för att hantera miljöansvar systematiskt. Detta säkerställer en hållbar utveckling samtidigt som miljöpåverkan beaktas. ISO 14001:2015 innehåller krav på ett ramverk som en organisation kan följa i stället för att fastställa kriterier för miljöprestanda. Det omfattar olika aspekter såsom efterlevnadskrav, planering av åtgärder för att hantera risker och möjligheter samt ständiga förbättringar. Testet innebär i första hand att utvärdera hur effektivt miljöledningssystemet är för att stödja ett företag att uppnå sina avsedda resultat avseende miljöprestanda. Om ett företag har klarat denna utvärdering återspeglar det deras åtagande att förvalta miljön, vilket potentiellt kan förbättra deras marknadsmässighet och bidra till efterlevnad av lagstadgade och reglerande krav.

• Oeko-Tex Standard 100

  Oeko-Tex Standard 100 är ett produktcertifieringsprogram för textilier som delas ut av Oeko-Tex Association. Programmet verifierar att textilprodukterna är fria från skadliga kemikalier. För att få använda märkningen Oeko-Tex Standard 100 måste en produkt uppfylla vissa krav som fastställts av Oeko-Tex Association och som bland annat omfattar gränser för halterna av skadliga ämnen som bekämpningsmedel, tungmetaller och formaldehyd. De textilprodukter som inspekteras och certifieras av Oeko-Tex kan använda Oeko-Tex Standard 100-märkningen på sina förpackningar för att visa att de är fria från skadliga kemikalier. Denna certifiering gäller alla typer av textilier, från råmaterial till färdiga produkter, och är globalt erkänd.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.