MAPA STANSOLV AK 22 381 handskar

Standarder och märkning

• EN 420:2003+A1:2009

  EN 420:2003+A1:2009 är en europeisk standard som fastställer de allmänna kraven för handskydd, inklusive komfort, passform och fingerfärdighet. Prestandakraven omfattar motståndskraft mot nötning, skärning, rivning, punktering och slag. Testresultaten bör visa att handskarna uppfyller dessa krav.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Puncture Resistance Level 1

  Den europeiska standarden EN 388:2016 behandlar punkteringsmotståndet hos skyddshandskar, med punkteringsmotstånd klassificerat från nivå 1 till 4. Ett resultat på nivå 1 innebär minimalt punkteringsmotstånd. Denna nivå av motstånd fastställs genom ett test med en standardiserad stift med en specificerad diameter och kraft. Under testet trycks stiftet mot materialet med en kraft på upp till 20 Newton för att bedöma hur väl handsken kan motstå penetration. En nivå 1-klassificering innebär att handsken ger ett grundläggande skydd mot små punkteringar eller stick, vilket är lämpligt för områden med minimal risk. De praktiska konsekvenserna av detta testresultat är att handskarna är lämpliga för lätta arbetsuppgifter där man inte förväntar sig någon större risk för punktering, men inte för hantering av vassa verktyg eller tung utrustning där ett högre penetrationsmotstånd skulle behövas. I praktiska affärstermer är nivå 1-handskar ett ekonomiskt val för lågriskmiljöer.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level A

  Resultatet för skärmotstånd på nivå A baserat på ISO 13997 i standarden EN 388:2016 anger en kraft på mer än 2 Newton som krävs för att skära igenom materialet. Detta anses vara den första nivån på en skala som sträcker sig upp till nivå F, där varje nivå motsvarar högre trösklar för den kraft som krävs för att tränga igenom materialet, med nivå F som överstiger 30 Newton. Testmetoden använder en TDM-testanordning utrustad med ett rakt eggblad för engångsbruk. Under testet dras bladet endast en gång över materialet i en riktning, och när bladet skär igenom provet registreras det avstånd som bladet har färdats. Denna standardiserade testning säkerställer att skärmotståndet hos material som handskar kan mätas mer exakt, särskilt de som är tillverkade av material med högt skärmotstånd som kan göra ett blad trubbigt. Den praktiska innebörden av att erhålla ett resultat på nivå A i detta test är att materialet ger ett grundläggande skärskydd och är lämpligt för arbetsuppgifter med minimala skärskador, t.ex. lätt materialhantering eller montering av smådelar.

  Cut Resistance, Coup Test Level 1

  Standarden EN 388:2016 är avsedd för att mäta de mekaniska riskerna för handskydd där en Coup Test nivå 1 indikerar minimalt motstånd mot skärning eftersom materialet uppnår mellan 1,2 och 2,5 cykler innan det skärs igenom under testet. Det innebär att den produkt som testats på denna nivå ger ett grundläggande skydd mot ytliga skärskador och är lämplig för arbetsuppgifter med låg risk för skärskador. Den testmetod som används innebär att ett roterande cirkelformat blad med en fast kraft kommer i kontakt med tyget eller materialet som testas. Bladet rör sig fram och tillbaka över materialet tills en genomskärning uppnås. Antalet cykler som krävs för att skära igenom provet med en jämn hastighet avgör skärmotståndet, där nivå 1 är den näst lägsta klassificeringen efter nivå 0. Produkter på denna nivå kan användas i situationer där riskerna med vassa föremål är minimala, och är därför idealiska för lätta arbetsuppgifter där det inte finns någon betydande risk för djupa skärsår.

  Abrasion Resistance Level 3

  EN 388:2016 är en europeisk standard som ger riktlinjer för bedömning av handskars skyddsnivåer mot mekaniska risker, t.ex. nötning, skärsår, rivsår och punktering. Nötningsbeständighetsnivå 3 anger en högre skyddsnivå, vilket innebär att handskarna kan motstå mer intensivt slitage från grova material. Enligt standarden innebär testet av nötningsbeständighet att handskmaterialet gnuggas mot sandpapper under ett visst tryck tills det är genomnött. För nötningsbeständighet på nivå 3 krävs att handskarna klarar 2000 till 7999 nötningscykler. Denna förbättrade hållbarhetsnivå är lämplig för arbetsuppgifter som innebär mer frekvent eller intensiv kontakt med slipande ytor, t.ex. byggnadsarbete, träbearbetning och hantering av byggmaterial. Handskar med nötningsbeständighet på nivå 3 erbjuder en robust barriär mot slitage, vilket förlänger handskens livslängd och ger ökat skydd för bärarens händer, vilket minskar risken för skador i mer krävande arbetsmiljöer.

  Tear Resistance Level 1

  EN 388:2016 är en europeisk standard som beskriver provningskraven för handskar för att fastställa deras skyddsnivå mot mekaniska faror, inklusive rivhållfasthet. Rivhållfasthetsnivå 1 innebär att handskarna ger ett grundläggande skydd mot rivning. Testmetoden innebär att en kraft appliceras på ett prov av handskmaterialet för att riva sönder det, och den uppmätta kraften återspeglar handskens förmåga att motstå rivning. Rivhållfasthet på nivå 1 innebär att handskarna kan motstå en kraft på mellan 10 och 25 Newton innan de går sönder. Denna grundläggande skyddsnivå är lämplig för uppgifter där det finns en minimal risk för rivning på grund av lätt manuell hantering eller där handskar används för att förhindra repor eller mindre nötning. Handskar med rivhållfasthet på nivå 1 är lämpliga för allmänna aktiviteter som inte innefattar hantering av vassa eller taggiga material.

• EN 374-5:2016

  EN 374-5:2016 är en europeisk standard för handskar som skyddar mot mikroorganismer, särskilt handskar som används vid medicinska och dentala ingrepp. Den fastställer regler för hur handskarna ska skydda mot mikroorganismer och hur man testar om de uppfyller standarderna. Handskar som klarar testerna kan ha en etikett som säger att de uppfyller standarden. Testresultaten kan vara godkänt eller underkänt för varje test som kontrollerar handskarnas motståndskraft mot mikroorganismer.

  Test results

  Micro-organisms Virus

  EN 374-5:2016 är en standard som beskriver krav och provningsmetoder för skyddshandskar som är utformade för att skydda mot virus. Beteckningen "Virus" anger att handskarna har klarat specifika tester som bekräftar deras barriäreffektivitet mot virus. Testerna omfattar en bedömning av handskmaterialets motståndskraft mot penetration av blodburna patogener och andra virusinnehållande vätskor, där en bakteriofag används som surrogatvirus på grund av dess ringa storlek och motståndskraft. Handskar som uppfyller denna standard är viktiga i vårdmiljöer, laboratorier och i alla miljöer där det finns risk för exponering för virusinfektioner. De är avgörande för att förhindra överföring av sjukdomar, säkerställa att arbetstagare skyddas vid hantering av potentiellt smittsamma material och därmed förbättra säkerhets- och hälsoprotokoll på arbetsplatser med biologiska faror.

  Micro-organisms Bacteria & Fungi

  EN 374-5:2016 anger krav och provningsmetoder för skyddshandskar avsedda att skydda mot bakterier och svamp. Beteckningen "Bacteria & Fungi" anger att handskarna har testats och verifierats för att ge ett effektivt barriärskydd mot mikrobiella organismer. Testet innebär att handskens material och sömmar utvärderas med avseende på deras ogenomtränglighet för mikroorganismer under förhållanden som simulerar verklig användning, vilket säkerställer att ingen penetration sker genom handskmaterialet eller vid sömmarna. Handskar som är certifierade enligt denna standard är avgörande för användning i miljöer som sjukvård, laboratoriemiljöer och alla applikationer där det är viktigt att förhindra överföring av smittämnen. De bidrar till att garantera arbetstagarnas säkerhet och hygien genom att ge ett tillförlitligt skydd mot riskerna för bakterie- och svampkontaminering.

• EN 374-1:2003

  EN 374-1:2003 är en europeisk standard som specificerar prestandakrav och testmetoder för skyddshandskar för kemikalier. Den definierar minimikraven för handskar som skyddar mot kemikalier och mikroorganismer. Standarden innehåller testmetoder för permeationsbeständighet, nedbrytning och penetration. Möjliga testresultat inkluderar godkänt/icke godkänt för varje krav.

  Test results

  Performance Requirements Type A

  EN 374-1:2003 ställer krav på prestanda för handskar som ger skydd mot kemikalier. Typ A anger att handskarna uppfyller höga krav på motståndskraft mot genomträngning av en rad olika kemikalier. Dessa handskar testas mot ett bredare spektrum av kemikalier och ger ett tillförlitligt skydd för tillämpningar som innebär frekvent kontakt med kemikalier, lämpliga för användning i miljöer som kemisk bearbetning eller där en mängd olika farliga ämnen hanteras.

• EN 407:2020

  EN 407:2020 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användare mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:2004, den innehåller nya krav, testmetoder och prestandanivåer för att säkerställa att handskarna ger bättre skydd mot termiska risker som värme, brand och stänk av smält metall.

  Test results

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2020 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X indikerar att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller minimikraven i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i arbetsmiljön, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Burning Behaviour Level X

  Standarden EN 407:2020:s specificerade testresultat Nivå X för brännbeteende indikerar att testet antingen inte utfördes eller att provet inte var tillämpligt för testning enligt denna specifika parameter. Följaktligen kan ingen prestandanivå tilldelas enligt de kriterier som anges i standarden. Detta resultat är en del av ett bredare testprotokoll där skyddsnivåer för termiska faror fastställs för material, särskilt i handskar avsedda för värmehantering. Testmetoden utvärderar materialets förmåga att motstå att fatta eld och dess förbränningshastighet. För att bedöma brännbarheten utsätts provet för en liten låga och man observerar om det antänds, hur länge det brinner efter att lågan avlägsnats och hur det slocknar. Praktiska konsekvenser för produkter som får nivå X för brännbarhet kan vara osäkerhet i prestanda när de utsätts för termiska faror, vilket påverkar deras lämplighet för arbeten som innebär höga temperaturer eller direktkontakt med lågor.

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2020 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Heat Convection Level X

  Inom ramen för EU-standarden EN 407:2020 innebär ett testresultat som anger Värmekonvektionsnivå X att den testade skyddshandsken antingen inte uppfyller minimikraven eller inte har testats enligt detta kriterium. Det är viktigt att tolka en sådan märkning som att det inte finns något certifierat skydd mot konvektionsvärme, vilket kan innebära exponering för energiskt överförd värme via vätskor eller gaser. Den testmetod som används för att fastställa värmekonvektionsnivån innebär att man mäter den tid det tar för värme att överföras från en uppvärmd aluminiumcylinder genom handskmaterialet till den inre ytan där den kan komma i kontakt med huden, enligt specifikationen i standarden. Testapparaten mäter temperaturhöjningen inuti handsken för att bedöma dess värmeisolerande egenskaper. Praktiska konsekvenser av att uppnå "nivå X" i konvektionsvärmetestet tyder på att produkten antingen är olämplig för miljöer där konvektionsvärme är en risk, eller att den kräver ytterligare tester för att fastställa dess skyddsegenskaper under specifika förhållanden, vilket är avgörande information för upphandlingsbeslut i säkerhetsrelaterade industrier.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2020 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Radiant Heat Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

  Heat Contact Level 1

  EN 407:2020 fastställer standarden för utvärdering av skyddshandskars prestanda mot termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för värmekontakt indikerar minimalt skydd, där handskmaterialet kan fördröja överföringen av värme från en yta på 100 °C (212 °F) i minst 15 sekunder. Detta testresultat fastställs med hjälp av metod EN ISO 12127-1, där ett handskeprov exponeras för en het yta med en viss temperatur och tiden mäts tills handskens innertemperatur stiger med en viss grad. För inköpare innebär nivå 1 att handsken är lämplig för miljöer med låga värmerisker och ger ett kortvarigt kontaktskydd som kan vara avgörande för arbetsuppgifter som innebär tillfällig, snabb kontakt med varma föremål utan kontinuerlig exponering för hög värme.

• PPE Kategori 3

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori III avser utrustning som är komplex och ger högsta skyddsnivå, t.ex. andningsskydd med motor, SCBA och helkroppsdräkter. I Europa måste PPE kategori III uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett kvalitetsstyrningssystem, måste granskas regelbundet av ett anmält organ och måste ha en teknisk dokumentation.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.