Ansell AlphaTec 58-735

Standarder och märkning

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller de minimikrav som anges i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i deras arbetsmiljö, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2004 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Burning Behaviour Level X

  Standarden EN 407:2004 behandlar brännbarheten hos handskar som skyddar mot värme och/eller eld. En prestandanivå X i detta sammanhang anger att handsken inte har lämnats in för provning enligt den angivna delen av standarden eller att den inte har klarat provet.

  Heat Contact Level 1

  Standarden EN 407:2004 om Skyddshandskar mot termiska risker, inklusive provning av kontaktvärme på nivå 1, är utformad för att bedöma skyddsnivån för handskar när de utsätts för termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för kontaktvärmebeständighet indikerar ett grundläggande skydd där handsken kan fördröja överföringen av värme från en kontaktkälla på 100°C i minst 15 sekunder innan insidan av handsken når en temperaturökning på 10°C. Testmetoden innebär att handskens utsida sätts i kontakt med en varm sond med definierade mått och temperatur, samtidigt som temperaturökningen mäts i en kalorimeter på handskens insida. Denna mätning ger ett enkelt mått för att bedöma det termiska skydd som handsken ger vid exponering på låg nivå. I praktiken är handskar som är klassificerade på nivå 1 för kontaktvärme lämpliga för miljöer där exponeringen för termiska risker är minimal och inte alltför allvarlig, vilket gör dem lämpliga för vissa industri-, laboratorie- eller hanteringstillämpningar med låg risk där kortvarig kontakt med varma föremål är vanligt förekommande.

  Heat Convection Level X

  Den europeiska standarden EN 407:2004 och dess bilaga för värmekonvektion nivå X är utformad för att mäta handskars skyddsförmåga när de utsätts för värme som överförs genom ett flytande medium, t.ex. luft eller ånga. Beteckningen nivå X anger specifikt att materialet inte uppfyllde de minimikrav som anges i testet, eller inte testades på grund av att det ansågs olämpligt för denna typ av exponering baserat på materialets beskaffenhet. Testmetoden för att fastställa detta innebär att man mäter den tid det tar för materialet att öka i temperatur med 24°C under standardiserade förhållanden med exponering för konvektionsvärme. Detta test är avgörande för att definiera skyddsutrustningens effektivitet under olika industriella förhållanden där värmekonvektion är en risk, och har därmed praktiska konsekvenser för yrkesverksamma som väljer lämplig skyddsutrustning samtidigt som de säkerställer efterlevnad av säkerhetsbestämmelser, särskilt i industrier som arbetar med högtemperaturmiljöer som metalltillverkning, glasbruk och andra liknande sektorer där konvektionsvärmerisker finns.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Nivå X för strålningsvärme anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

• EN ISO 21420:2020

  EN ISO 21420:2020 är en europeisk standard som fastställer de allmänna kraven för handskydd, inklusive komfort, passform och smidighet.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 1149-3:2004

  EN 1149-3:2004 är en europeisk standard som specificerar kraven för ESD-skodon (elektrostatisk dissipation). Standarden definierar prestandakrav för material, konstruktion och testning av ESD-skodon. Skorna måste effektivt kunna avleda statisk elektricitet och skydda bäraren från ESD. I provningen ingår att mäta ytmotståndet hos skomaterialet. Resultaten för godkänt/underkänt baseras på om skorna uppfyller eller inte uppfyller de angivna kraven.

  Test results

  Electrostatic Properties Tested

  Standarden EN 1149-3:2004 specificerar provningsmetoden för bedömning av materialens elektrostatiska egenskaper, särskilt deras förmåga att avleda en elektrostatisk laddning. Det avgörande testresultatet för standarden är att ett material måste ha en halveringstid på mindre än 4 sekunder eller en avskärmningsfaktor som är större än 0,2 för att uppfylla kriterierna i EN1149-5. Detta bestäms genom en provningsprocess där en provkropp utsätts för en induktionseffekt som laddar materialet. Dess förmåga att avleda denna laddning mäts sedan genom att registrera den minskning av fältladdningen som observeras av en sond placerad ovanför provytan. De praktiska konsekvenserna av detta resultat för material, särskilt i säkerhets- och skyddskläder, är betydande eftersom det säkerställer att materialet snabbt kan neutralisera elektrostatiska laddningar, vilket minskar risken för urladdningsgnistor i miljöer där brandfarliga eller explosiva gaser kan förekomma.

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Cut Resistance, ISO 13997 Level C

  Standarden EN 388:2016 behandlar handskars skärmotstånd på ett heltäckande sätt med hjälp av testmetoden ISO 13997, där nivå C innebär att handsken kan motstå krafter på mellan 10 och 14 newton vid skärning. Denna nivå av skärmotstånd ger ett medelhögt skydd mot skärskador, lämpligt för hanteringsuppgifter där det finns en betydande risk för skärskador från vassa föremål men där den högsta nivån av skärmotstånd inte är nödvändig. Själva ISO 13997-testet är ett mer detaljerat och tydligt sätt att bedöma materialets skärskydd med ett rakt blad under varierande belastning, till skillnad från Coup-testet som användes tidigare och som kunde göra bladet trubbigt. I grund och botten är nivå C-handskar utformade för robust handskydd i miljöer där risken för skärskador är betydande men inte i den mest extrema änden av skalan, vilket gör dem lämpliga för branscher som bygg och tillverkning där vassa verktyg och material ofta hanteras.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level X

  Standarden EN 388:2016, särskilt dess segment som hänvisar till ISO 13997-testet, är utformad för att bedöma skärmotståndet hos material som används i skyddshandskar. Ett resultat som betecknas som "Nivå X" innebär att testet inte har utförts och att produktens skärmotstånd inte kan garanteras.

  Tear Resistance Level 3

  EN 388:2016 är en europeisk standard som anger metoder för provning av skyddshandskars motståndskraft mot mekaniska risker, såsom nötning, skärsår, punktering och rivning. Rivhållfasthetsnivå 3 indikerar en hög skyddsnivå, där handskarna kan motstå betydande rivkrafter. Testet för att fastställa rivhållfasthet innebär att handskmaterialet utsätts för en mekanisk kraft tills det rivs sönder, varvid den kraft som krävs för att initiera och fortsätta rivningen mäts. För nivå 3 måste handskarna tåla en kraft på mellan 50 och 75 Newton innan de rivs sönder. Denna robusta nivå av rivhållfasthet är särskilt lämplig för krävande miljöer där handskar utsätts för aktiviteter som kan orsaka omfattande slitage eller rivning, t.ex. hantering av tunga eller grova material, industriell montering och byggnadsarbeten. Handskar med denna rivhållfasthet ger ökad hållbarhet och säkerhet, vilket minskar risken för skador och ökar handskens livslängd under tuffa arbetsförhållanden.

  Puncture Resistance Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller en bedömning av punkteringsmotståndet, där nivå 2 innebär att materialet har uppfyllt specifika kriterier för punkteringsmotstånd. Resultatet av nivå 2 i punkteringsmotstånd innebär att skyddshandsken eller materialet kan motstå en kraft på 60 till 100 newton innan det punkteras. Testmetoden som används innebär att man använder en standardiserad punkteringssond av stål som trycks mot materialet med en viss hastighet tills den tränger igenom det. Att uppnå ett punkteringsmotstånd på nivå 2 enligt EN 388:2006 innebär i princip att skyddsutrustningen ger ett måttligt skydd mot punktering, vilket gör den lämplig för miljöer där det finns risk för att stöta på vassa föremål som nålar, men som inte är överdrivet vassa eller utövar mycket stor kraft. Detta resultat kan vägleda upphandlingsprocessen genom att identifiera lämpliga skyddsnivåer för olika arbetsmiljöer, vilket bidrar till att upprätthålla säkerhetsstandarderna på ett effektivt sätt.

  Abrasion Resistance Level 4

  EN 388:2016 använder en specifik testmetod för att mäta nötningsbeständigheten hos skyddshandskar; handskens material utsätts för sandpapper under tryck för att observera antalet cykler som krävs för att slita igenom materialet. Nivå 4 i den här standarden innebär att materialet har klarat 8 000 cykler innan det har blivit ett hål. I praktiken innebär detta att handskar som är klassificerade enligt nivå 4 för nötningsbeständighet har mycket hög motståndskraft mot genomnötning, vilket gör dem lämpliga för arbetsuppgifter som innebär betydande kontakt med grova ytor.

• EN 1149-2:1997

  EN 1149-2:1997 är en standard för skydd mot ljusbågar för skyddskläder. Den fastställer prestandakrav för material och plagg som används i skyddskläder för att skydda mot ljusbågar. Standarden omfattar tester för att mäta ljusbågsmotstånd, materialets brännbarhet och plaggets konstruktion. Möjliga provningsresultat inkluderar godkänt/underkänt för var och en av dessa kategorier.

  Test results

  Performance Tested

  Standarden EN 1149-2:1997 är utformad för att bedöma de elektrostatiska egenskaperna hos skyddskläder, i synnerhet genom att mäta det elektriska motståndet genom ett material, så kallat vertikalt motstånd. Utvärderingen av testresultatet innebär att man fastställer hur väl skyddstyget kan förhindra uppbyggnad av statisk elektricitet, vilket är avgörande för säkerheten i miljöer där elektriska urladdningar kan utgöra en brand- eller explosionsrisk. Testmetoden innebär att en spänning läggs över ett tygprov medan det är inklämt mellan två elektroder, och motståndet mäts vid både höga och låga spänningsnivåer för att säkerställa noggrannheten. Företagen måste ta hänsyn till detta resultat när de väljer skyddskläder för miljöer med potentiella elektriska risker, och se till att materialet har tillräcklig motståndskraft för att förhindra uppbyggnad av statisk elektricitet och skydda mot elektrostatiska urladdningar i flyktiga arbetsförhållanden.

• EN 1149-1:2006

  EN 1149-1:2006 är en europeisk standard som anger kraven på skyddskläder för elektrostatisk urladdning (ESD). Standarden definierar prestandakrav för material, konstruktion och testning av ESD-kläder. Kläderna m

  Test results

  Surface Resistance Tested

  Standarden EN 1149-1:2006 anger metodiken för att mäta ytresistans för att bedöma de elektrostatiska egenskaperna hos material, som vanligtvis används för skyddskläder. Ett resultat som anger ytresistans enligt denna standard innebär att materialet har bedömts för sin förmåga att avleda elektrostatiska laddningar, vilket är avgörande i miljöer där elektrostatiska urladdningar kan vara farliga. Testet innebär att materialytans resistans mäts med hjälp av elektroder för att avgöra om resistansvärdet är mindre än 2,5 × 10(9) ohm, vilket är tröskelvärdet för överensstämmelse. Detta tröskelvärde säkerställer att materialet effektivt kan avleda elektrostatiska laddningar och därmed förbättra säkerheten i elektrostatiskt känsliga miljöer. För inköpare innebär det att en produkt som uppfyller denna standard är lämplig att använda i applikationer där elektrostatiska urladdningar utgör en risk, t.ex. vid elektronisk montering eller i explosiva miljöer.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• Livsmedelsgodkänd

  Med livsmedelssäker avses säkerheten hos livsmedelsprodukter som används eller konsumeras av människor. I Europa regleras livsmedelssäkerheten av Europeiska unionen (EU) och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). Dessa organisationer fastställer standarder och krav för livsmedelsprodukter för att se till att de är säkra att äta. För att anses vara "livsmedelssäker" i Europa måste en produkt uppfylla dessa standarder och vara fri från skadliga ämnen. Detta innebär bland annat att den ska vara fri från skadliga bakterier, bekämpningsmedel och andra föroreningar. Livsmedelsprodukter som inte uppfyller dessa standarder får inte säljas eller användas i EU.

• Oeko-Tex Standard 100

  Oeko-Tex Standard 100 är ett produktcertifieringsprogram för textilier som delas ut av Oeko-Tex Association. Programmet verifierar att textilprodukterna är fria från skadliga kemikalier. För att få använda märkningen Oeko-Tex Standard 100 måste en produkt uppfylla vissa krav som fastställts av Oeko-Tex Association och som bland annat omfattar gränser för halterna av skadliga ämnen som bekämpningsmedel, tungmetaller och formaldehyd. De textilprodukter som inspekteras och certifieras av Oeko-Tex kan använda Oeko-Tex Standard 100-märkningen på sina förpackningar för att visa att de är fria från skadliga kemikalier. Denna certifiering gäller alla typer av textilier, från råmaterial till färdiga produkter, och är globalt erkänd.

• PPE Kategori 3

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori III avser utrustning som är komplex och ger högsta skyddsnivå, t.ex. andningsskydd med motor, SCBA och helkroppsdräkter. I Europa måste PPE kategori III uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett kvalitetsstyrningssystem, måste granskas regelbundet av ett anmält organ och måste ha en teknisk dokumentation.