Ansell HyFlex 48-135

Standarder och märkning

• EN 1149-3:2004

  EN 1149-3:2004 är en europeisk standard som specificerar kraven för ESD-skodon (elektrostatisk dissipation). Standarden definierar prestandakrav för material, konstruktion och testning av ESD-skodon. Skorna måste effektivt kunna avleda statisk elektricitet och skydda bäraren från ESD. I provningen ingår att mäta ytmotståndet hos skomaterialet. Resultaten för godkänt/underkänt baseras på om skorna uppfyller eller inte uppfyller de angivna kraven.

  Test results

  Electrostatic Properties Tested

  Standarden EN 1149-3:2004 specificerar provningsmetoden för bedömning av materialens elektrostatiska egenskaper, särskilt deras förmåga att avleda en elektrostatisk laddning. Det avgörande testresultatet för standarden är att ett material måste ha en halveringstid på mindre än 4 sekunder eller en avskärmningsfaktor som är större än 0,2 för att uppfylla kriterierna i EN1149-5. Detta bestäms genom en provningsprocess där en provkropp utsätts för en induktionseffekt som laddar materialet. Dess förmåga att avleda denna laddning mäts sedan genom att registrera den minskning av fältladdningen som observeras av en sond placerad ovanför provytan. De praktiska konsekvenserna av detta resultat för material, särskilt i säkerhets- och skyddskläder, är betydande eftersom det säkerställer att materialet snabbt kan neutralisera elektrostatiska laddningar, vilket minskar risken för urladdningsgnistor i miljöer där brandfarliga eller explosiva gaser kan förekomma.

• EN 1149-2:1997

  EN 1149-2:1997 är en standard för skydd mot ljusbågar för skyddskläder. Den fastställer prestandakrav för material och plagg som används i skyddskläder för att skydda mot ljusbågar. Standarden omfattar tester för att mäta ljusbågsmotstånd, materialets brännbarhet och plaggets konstruktion. Möjliga provningsresultat inkluderar godkänt/underkänt för var och en av dessa kategorier.

  Test results

  Performance Tested

  Standarden EN 1149-2:1997 är utformad för att bedöma de elektrostatiska egenskaperna hos skyddskläder, i synnerhet genom att mäta det elektriska motståndet genom ett material, så kallat vertikalt motstånd. Utvärderingen av testresultatet innebär att man fastställer hur väl skyddstyget kan förhindra uppbyggnad av statisk elektricitet, vilket är avgörande för säkerheten i miljöer där elektriska urladdningar kan utgöra en brand- eller explosionsrisk. Testmetoden innebär att en spänning läggs över ett tygprov medan det är inklämt mellan två elektroder, och motståndet mäts vid både höga och låga spänningsnivåer för att säkerställa noggrannheten. Företagen måste ta hänsyn till detta resultat när de väljer skyddskläder för miljöer med potentiella elektriska risker, och se till att materialet har tillräcklig motståndskraft för att förhindra uppbyggnad av statisk elektricitet och skydda mot elektrostatiska urladdningar i flyktiga arbetsförhållanden.

• EN 1149-1:2006

  EN 1149-1:2006 är en europeisk standard som anger kraven på skyddskläder för elektrostatisk urladdning (ESD). Standarden definierar prestandakrav för material, konstruktion och testning av ESD-kläder. Kläderna m

  Test results

  Surface Resistance Tested

  Standarden EN 1149-1:2006 anger metodiken för att mäta ytresistans för att bedöma de elektrostatiska egenskaperna hos material, som vanligtvis används för skyddskläder. Ett resultat som anger ytresistans enligt denna standard innebär att materialet har bedömts för sin förmåga att avleda elektrostatiska laddningar, vilket är avgörande i miljöer där elektrostatiska urladdningar kan vara farliga. Testet innebär att materialytans resistans mäts med hjälp av elektroder för att avgöra om resistansvärdet är mindre än 2,5 × 10(9) ohm, vilket är tröskelvärdet för överensstämmelse. Detta tröskelvärde säkerställer att materialet effektivt kan avleda elektrostatiska laddningar och därmed förbättra säkerheten i elektrostatiskt känsliga miljöer. För inköpare innebär det att en produkt som uppfyller denna standard är lämplig att använda i applikationer där elektrostatiska urladdningar utgör en risk, t.ex. vid elektronisk montering eller i explosiva miljöer.