TEGERA Handske av syntetmaterial 987

Standarder och märkning

• EN 511:2006

  EN 511:2006 är en europeisk standard som fastställer krav för skydd mot kyla för handskar och vantar. Den omfattar faktorer som motståndskraft mot kyla, vattengenomträngning och andningsförmåga. Testerna måste utföras av ett certifierat laboratorium och måste visa att produkten uppfyller alla krav i standarden. Möjliga testresultat skulle omfatta godkänt/underkänt för varje krav samt specifika mätdata.

  Test results

  Cold Contact Level X

  Standarden EN 511:2006 anger krav och provningsmetoder för handskar avsedda att skydda mot konvektiv och kontaktkyla upp till -50°C. Det specifika testresultatet X indikerar att handskarna inte har testats. Testet bedömer handskmaterialets termiska motstånd när det utsätts för kalla föremål. Testmetoden innebär att man mäter temperaturfallet över handskmaterialet när det placeras mellan två metallplattor vid olika temperaturer.

  Convective Cold Level 1

  Standarden EN 511:2006 anger krav och provningsmetoder för handskar som är avsedda att skydda mot kalla miljöer, med fokus på faktorer som konvektiv kyla, kontaktkyla och vattengenomsläpplighet. Convective Cold-testet, särskilt på nivå 1, resulterar i en prestandanivå där värmeisoleringen (betecknad som TR) mätt i \(m^2°C/W\) ligger i intervallet 0,10 till mindre än 0,15. Denna mätning indikerar handskens förmåga att ge minimalt värmemotstånd mot kall luft. Convective Cold Test innebär att en handske placeras på en elektriskt uppvärmd handmodell, där den effekt som krävs för att hålla handen vid en inställd temperatur (vanligtvis cirka 30°C) i en kontrollerad kylmiljö mäts. Handskens prestandanivå bestäms utifrån hur mycket ström som behövs för att hålla handen varm när den omgivande temperaturen sjunker. Nivå 1 innebär en grundläggande nivå av isolering mot kall luft och är lämplig för miljöer där ett lätt köldskydd är tillräckligt, men är inte lämplig för strängare köldförhållanden. .

  Water Tightness Level X

  Standarden EN 511:2006 definierar kraven för skyddshandskar mot kyla. Hänvisningen till en vattentäthetsnivå X i denna standard indikerar vanligtvis att handsken inte har testats för vattentäthet. Vattentäthet bedöms genom en specifik testmetod där handskarna utsätts för vattenexponering under kontrollerade förhållanden för att kontrollera om det finns läckage. Handskarna fylls med vatten och inspekteras sedan visuellt för att avgöra om det finns något vattenläckage. De praktiska konsekvenserna av ett nivå X-resultat för vattentäthet tyder på att handskarna antingen inte är konstruerade för att vara vattentäta eller att de inte uppfyller minimikriterierna för att få märkas som vattentäta under normala användningsförhållanden. Denna information är avgörande för upphandlare som fokuserar specifikt på behovet av vattenresistenta eller vattentäta skyddshandskar.

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Puncture Resistance Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller en bedömning av punkteringsmotståndet, där nivå 2 innebär att materialet har uppfyllt specifika kriterier för punkteringsmotstånd. Resultatet av nivå 2 i punkteringsmotstånd innebär att skyddshandsken eller materialet kan motstå en kraft på 60 till 100 newton innan det punkteras. Testmetoden som används innebär att man använder en standardiserad punkteringssond av stål som trycks mot materialet med en viss hastighet tills den tränger igenom det. Att uppnå ett punkteringsmotstånd på nivå 2 enligt EN 388:2006 innebär i princip att skyddsutrustningen ger ett måttligt skydd mot punktering, vilket gör den lämplig för miljöer där det finns risk för att stöta på vassa föremål som nålar, men som inte är överdrivet vassa eller utövar mycket stor kraft. Detta resultat kan vägleda upphandlingsprocessen genom att identifiera lämpliga skyddsnivåer för olika arbetsmiljöer, vilket bidrar till att upprätthålla säkerhetsstandarderna på ett effektivt sätt.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level F

  EN ISO 13997:s test av skärmotstånd, som anges i standarden EN 388:2016, omfattar nivå F i sin klassificering, vilket motsvarar en kraft på mer än 30 Newton innan materialet penetreras av ett blad. Nivå F indikerar utmärkt prestanda när det gäller motståndskraft mot skärning, vilket skyddar mot extremt vassa föremål. Testet utförs med hjälp av en TDM-maskin där ett rakblad för engångsbruk dras en gång över materialet i linjär riktning tills det skär igenom. Därefter mäts och registreras den kraft som krävs för att tränga igenom materialet. I praktiska tillämpningar är skärsäkra handskar på nivå F lämpliga för högriskmiljöer som stansning av tungmetall, avfallshantering och glashantering, där hantering av extremt vassa föremål och material är vanligt förekommande. Handskar som uppfyller denna höga standard för skärskydd ger maximalt skydd och hållbarhet under svåra förhållanden.

  Abrasion Resistance Level 4

  EN 388:2016 använder en specifik testmetod för att mäta nötningsbeständigheten hos skyddshandskar; handskens material utsätts för sandpapper under tryck för att observera antalet cykler som krävs för att slita igenom materialet. Nivå 4 i den här standarden innebär att materialet har klarat 8 000 cykler innan det har blivit ett hål. I praktiken innebär detta att handskar som är klassificerade enligt nivå 4 för nötningsbeständighet har mycket hög motståndskraft mot genomnötning, vilket gör dem lämpliga för arbetsuppgifter som innebär betydande kontakt med grova ytor.

  Tear Resistance Level 4

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för bedömning av handskars skydd mot mekaniska faror, inklusive rivhållfasthet. Rivhållfasthetsnivå 4 representerar den högsta nivån av rivmotstånd som definieras i denna standard, vilket indikerar att handskarna kan motstå de mest betydande krafterna innan de rivs sönder. Enligt testmetoden utvärderas handskarna genom att man mäter den kraft som krävs för att riva sönder ett prov av handskmaterialet, och för nivå 4 krävs en kraft på över 75 Newton för att en reva ska uppstå och fortplanta sig. Denna höga nivå av rivhållfasthet är idealisk för användning i miljöer där handskar utsätts för betydande påfrestningar och potentiella skador, t.ex. inom tung industri, byggbranschen och vid hantering av material med vassa kanter. Handskar som uppnår denna nivå ger överlägsen hållbarhet och är viktiga för att garantera användarnas säkerhet i mekaniska högriskmiljöer, vilket förbättrar arbetseffektiviteten och minskar frekvensen av handskbyten.

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2004 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Heat Contact Level 2

  Standarden EN 407:2004 gäller Skyddshandskar mot termiska risker (värme och/eller brand) och innehåller en rad föreskrivna termiska tester, var och en utformad för att bedöma specifika egenskaper hos skyddshandskar avsedda för olika värmerelaterade tillämpningar. Testresultatet som benämns Heat Contact Level 2 utvärderar specifikt handskmaterialets värmeisoleringsförmåga. En handske som uppnår nivå 2 har tillräcklig isolering för att fördröja en temperaturökning på 250°C i minst 15 sekunder när dess yta är i kontakt med en uppvärmd sond. Detta test innebär att handskmaterialet placeras mot en varm sond med definierade dimensioner och temperatur samtidigt som temperaturförändringar övervakas med en kalorimeter som är inbäddad i handsken för att mäta hur snabbt innertemperaturen stiger. En nivå 2-prestanda informerar upphandlare om att handsken ger måttligt skydd mot kontaktvärme, vilket är lämpligt för miljöer eller uppgifter där kortvarig kontakt med måttligt varma ytor kan förekomma, men där omfattande eller långvarig exponering inte förekommer. Detta säkerställer ett adekvat skydd för scenarier som kräver sådana specifika nivåer av värmebeständighet utan att vara överspecificerade för mindre krävande förhållanden.

  Burning Behaviour Level X

  Standarden EN 407:2004 behandlar brännbarheten hos handskar som skyddar mot värme och/eller eld. En prestandanivå X i detta sammanhang anger att handsken inte har lämnats in för provning enligt den angivna delen av standarden eller att den inte har klarat provet.

  Heat Convection Level X

  Den europeiska standarden EN 407:2004 och dess bilaga för värmekonvektion nivå X är utformad för att mäta handskars skyddsförmåga när de utsätts för värme som överförs genom ett flytande medium, t.ex. luft eller ånga. Beteckningen nivå X anger specifikt att materialet inte uppfyllde de minimikrav som anges i testet, eller inte testades på grund av att det ansågs olämpligt för denna typ av exponering baserat på materialets beskaffenhet. Testmetoden för att fastställa detta innebär att man mäter den tid det tar för materialet att öka i temperatur med 24°C under standardiserade förhållanden med exponering för konvektionsvärme. Detta test är avgörande för att definiera skyddsutrustningens effektivitet under olika industriella förhållanden där värmekonvektion är en risk, och har därmed praktiska konsekvenser för yrkesverksamma som väljer lämplig skyddsutrustning samtidigt som de säkerställer efterlevnad av säkerhetsbestämmelser, särskilt i industrier som arbetar med högtemperaturmiljöer som metalltillverkning, glasbruk och andra liknande sektorer där konvektionsvärmerisker finns.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Nivå X för strålningsvärme anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller de minimikrav som anges i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i deras arbetsmiljö, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.