Standarder och märkning

• EN 511:2006

  EN 511:2006 är en europeisk standard som fastställer krav för skydd mot kyla för handskar och vantar. Den omfattar faktorer som motståndskraft mot kyla, vattengenomträngning och andningsförmåga. Testerna måste utföras av ett certifierat laboratorium och måste visa att produkten uppfyller alla krav i standarden. Möjliga testresultat skulle omfatta godkänt/underkänt för varje krav samt specifika mätdata.

  Test results

  Water Tightness Level X

  Standarden EN 511:2006 definierar kraven för skyddshandskar mot kyla. Hänvisningen till en vattentäthetsnivå X i denna standard indikerar vanligtvis att handsken inte har testats för vattentäthet. Vattentäthet bedöms genom en specifik testmetod där handskarna utsätts för vattenexponering under kontrollerade förhållanden för att kontrollera om det finns läckage. Handskarna fylls med vatten och inspekteras sedan visuellt för att avgöra om det finns något vattenläckage. De praktiska konsekvenserna av ett nivå X-resultat för vattentäthet tyder på att handskarna antingen inte är konstruerade för att vara vattentäta eller att de inte uppfyller minimikriterierna för att få märkas som vattentäta under normala användningsförhållanden. Denna information är avgörande för upphandlare som fokuserar specifikt på behovet av vattenresistenta eller vattentäta skyddshandskar.

  Cold Contact Level 2

  Standarden EN 511:2006 anger kraven för skyddshandskar som skyddar mot kalla miljöer. Prestanda för kontakt med kyla nivå 2 indikerar måttlig isolering mot kontaktkyla, kvantifierad med en värmemotståndsmätning i intervallet 0,050 till mindre än 0,100 m²°C/W. Detta innebär att handskar som uppnår denna nivå kan ge en rimlig mängd isolering, vilket bidrar till att minska värmeöverföringen från händerna till den kalla kontaktytan och därmed sänker hastigheten med vilken händerna blir kalla. Mätningen av kontaktkylmotståndet utförs med hjälp av ett standardiserat test som innebär att handskmaterialet placeras mot metallplattor som kylts till olika temperaturer. Temperaturskillnaden över handskmaterialet analyseras sedan för att bestämma dess värmemotstånd. Av praktiska skäl är handskar som klassificeras enligt nivå 2 för kontakt med kyla i EN 511:2006 lämpliga för miljöer eller arbetsuppgifter där personer utsätts för kalla föremål, men som inte nödvändigtvis innebär extrem kyla eller långvarig exponering, och erbjuder en balans mellan fingerfärdighet och skydd mot kyla.

  Convective Cold Level 0

  EN 511:2006 är en europeisk standard som anger krav och provningsmetoder för handskar som skyddar mot kyla. Ett resultat på nivå 0 i testet för konvektiv kyla innebär att handskarna inte ger någon betydande isolering mot konvektiv kyla, vilket innebär att de inte klarar denna del av testet. Enligt denna standard innebär testning av konvektiv kyla att de testade handskarna placeras i en kontrollerad kall miljö där kall luft cirkulerar runt dem för att simulera effekten av kalla vindar. Handskens förmåga att förhindra värmeförlust under dessa förhållanden mäts sedan, där ett högre resultat innebär bättre isolering mot kall luft. Ett resultat på nivå 0 innebär att handskar enligt denna klassificering inte skyddar mot värmeförlust genom konvektion, vilket gör dem olämpliga för miljöer där kall vind är en faktor. Denna information är avgörande för att upphandlare ska kunna välja handskar med tillräckligt motstånd mot konvektiv kyla för miljöer som kräver sådant skydd.

• EN 21420

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 407:2020

  EN 407:2020 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användare mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:2004, den innehåller nya krav, testmetoder och prestandanivåer för att säkerställa att handskarna ger bättre skydd mot termiska risker som värme, brand och stänk av smält metall.

  Test results

  Burning Behaviour Level X

  Standarden EN 407:2020:s specificerade testresultat Nivå X för brännbeteende indikerar att testet antingen inte utfördes eller att provet inte var tillämpligt för testning enligt denna specifika parameter. Följaktligen kan ingen prestandanivå tilldelas enligt de kriterier som anges i standarden. Detta resultat är en del av ett bredare testprotokoll där skyddsnivåer för termiska faror fastställs för material, särskilt i handskar avsedda för värmehantering. Testmetoden utvärderar materialets förmåga att motstå att fatta eld och dess förbränningshastighet. För att bedöma brännbarheten utsätts provet för en liten låga och man observerar om det antänds, hur länge det brinner efter att lågan avlägsnats och hur det slocknar. Praktiska konsekvenser för produkter som får nivå X för brännbarhet kan vara osäkerhet i prestanda när de utsätts för termiska faror, vilket påverkar deras lämplighet för arbeten som innebär höga temperaturer eller direktkontakt med lågor.

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2020 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2020 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X indikerar att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller minimikraven i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i arbetsmiljön, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Heat Contact Level 1

  EN 407:2020 fastställer standarden för utvärdering av skyddshandskars prestanda mot termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för värmekontakt indikerar minimalt skydd, där handskmaterialet kan fördröja överföringen av värme från en yta på 100 °C (212 °F) i minst 15 sekunder. Detta testresultat fastställs med hjälp av metod EN ISO 12127-1, där ett handskeprov exponeras för en het yta med en viss temperatur och tiden mäts tills handskens innertemperatur stiger med en viss grad. För inköpare innebär nivå 1 att handsken är lämplig för miljöer med låga värmerisker och ger ett kortvarigt kontaktskydd som kan vara avgörande för arbetsuppgifter som innebär tillfällig, snabb kontakt med varma föremål utan kontinuerlig exponering för hög värme.

  Heat Convection Level X

  Inom ramen för EU-standarden EN 407:2020 innebär ett testresultat som anger Värmekonvektionsnivå X att den testade skyddshandsken antingen inte uppfyller minimikraven eller inte har testats enligt detta kriterium. Det är viktigt att tolka en sådan märkning som att det inte finns något certifierat skydd mot konvektionsvärme, vilket kan innebära exponering för energiskt överförd värme via vätskor eller gaser. Den testmetod som används för att fastställa värmekonvektionsnivån innebär att man mäter den tid det tar för värme att överföras från en uppvärmd aluminiumcylinder genom handskmaterialet till den inre ytan där den kan komma i kontakt med huden, enligt specifikationen i standarden. Testapparaten mäter temperaturhöjningen inuti handsken för att bedöma dess värmeisolerande egenskaper. Praktiska konsekvenser av att uppnå "nivå X" i konvektionsvärmetestet tyder på att produkten antingen är olämplig för miljöer där konvektionsvärme är en risk, eller att den kräver ytterligare tester för att fastställa dess skyddsegenskaper under specifika förhållanden, vilket är avgörande information för upphandlingsbeslut i säkerhetsrelaterade industrier.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2020 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Radiant Heat Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Abrasion Resistance Level 4

  EN 388:2016 använder en specifik testmetod för att mäta nötningsbeständigheten hos skyddshandskar; handskens material utsätts för sandpapper under tryck för att observera antalet cykler som krävs för att slita igenom materialet. Nivå 4 i den här standarden innebär att materialet har klarat 8 000 cykler innan det har blivit ett hål. I praktiken innebär detta att handskar som är klassificerade enligt nivå 4 för nötningsbeständighet har mycket hög motståndskraft mot genomnötning, vilket gör dem lämpliga för arbetsuppgifter som innebär betydande kontakt med grova ytor.

  Cut Resistance, Coup Test Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller ett Coup-test som används för att mäta skärmotstånd, och ett resultat på nivå 2 innebär ett måttligt skydd mot skärskador. Denna nivå innebär att det testade materialet klarade mellan 2,5 och 5,0 skärcykler innan bladet trängde igenom handsken under testet. Coup-testet innebär att ett roterande cirkelformat blad med konstant kraft rör sig fram och tillbaka över materialet tills ett snitt uppstår. Bladets skärpa och bladets rörelseavstånd mäts före testet och efter genomskärning av materialet för att säkerställa noggrannheten. De praktiska konsekvenserna av ett nivå 2-resultat innebär att handskarna är lämpliga för arbetsuppgifter med viss risk för skärskador, men inte för miljöer med hög risk för skärskador, t.ex. hantering av tunga eller mycket vassa material där en högre skyddsnivå kan behövas. Detta resultat hjälper företag att välja handskar som är skräddarsydda för olika arbetsplatsbehov när det gäller skärskador.

  Tear Resistance Level 3

  EN 388:2016 är en europeisk standard som anger metoder för provning av skyddshandskars motståndskraft mot mekaniska risker, såsom nötning, skärsår, punktering och rivning. Rivhållfasthetsnivå 3 indikerar en hög skyddsnivå, där handskarna kan motstå betydande rivkrafter. Testet för att fastställa rivhållfasthet innebär att handskmaterialet utsätts för en mekanisk kraft tills det rivs sönder, varvid den kraft som krävs för att initiera och fortsätta rivningen mäts. För nivå 3 måste handskarna tåla en kraft på mellan 50 och 75 Newton innan de rivs sönder. Denna robusta nivå av rivhållfasthet är särskilt lämplig för krävande miljöer där handskar utsätts för aktiviteter som kan orsaka omfattande slitage eller rivning, t.ex. hantering av tunga eller grova material, industriell montering och byggnadsarbeten. Handskar med denna rivhållfasthet ger ökad hållbarhet och säkerhet, vilket minskar risken för skador och ökar handskens livslängd under tuffa arbetsförhållanden.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level A

  Resultatet för skärmotstånd på nivå A baserat på ISO 13997 i standarden EN 388:2016 anger en kraft på mer än 2 Newton som krävs för att skära igenom materialet. Detta anses vara den första nivån på en skala som sträcker sig upp till nivå F, där varje nivå motsvarar högre trösklar för den kraft som krävs för att tränga igenom materialet, med nivå F som överstiger 30 Newton. Testmetoden använder en TDM-testanordning utrustad med ett rakt eggblad för engångsbruk. Under testet dras bladet endast en gång över materialet i en riktning, och när bladet skär igenom provet registreras det avstånd som bladet har färdats. Denna standardiserade testning säkerställer att skärmotståndet hos material som handskar kan mätas mer exakt, särskilt de som är tillverkade av material med högt skärmotstånd som kan göra ett blad trubbigt. Den praktiska innebörden av att erhålla ett resultat på nivå A i detta test är att materialet ger ett grundläggande skärskydd och är lämpligt för arbetsuppgifter med minimala skärskador, t.ex. lätt materialhantering eller montering av smådelar.

  Puncture Resistance Level 1

  Den europeiska standarden EN 388:2016 behandlar punkteringsmotståndet hos skyddshandskar, med punkteringsmotstånd klassificerat från nivå 1 till 4. Ett resultat på nivå 1 innebär minimalt punkteringsmotstånd. Denna nivå av motstånd fastställs genom ett test med en standardiserad stift med en specificerad diameter och kraft. Under testet trycks stiftet mot materialet med en kraft på upp till 20 Newton för att bedöma hur väl handsken kan motstå penetration. En nivå 1-klassificering innebär att handsken ger ett grundläggande skydd mot små punkteringar eller stick, vilket är lämpligt för områden med minimal risk. De praktiska konsekvenserna av detta testresultat är att handskarna är lämpliga för lätta arbetsuppgifter där man inte förväntar sig någon större risk för punktering, men inte för hantering av vassa verktyg eller tung utrustning där ett högre penetrationsmotstånd skulle behövas. I praktiska affärstermer är nivå 1-handskar ett ekonomiskt val för lågriskmiljöer.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.