TEGERA Syntetisk handske 8810 INFINITY

Standarder och märkning

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Tear Resistance Level 2

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för provning av mekaniska risker för skyddshandskar, inklusive nötnings-, skär-, riv- och punkteringsmotstånd. Rivhållfasthetsnivå 2 anger att handskarna har en måttlig nivå av motståndskraft mot rivning. Testet för rivhållfasthet innebär att ett prov av handskmaterialet utsätts för en kraft tills det rivs sönder, och den kraft som krävs för att initiera och sprida revan mäts. Handskar som uppnår nivå 2 i rivhållfasthet kan motstå en kraft på mellan 25 och 50 newton. Denna nivå av rivhållfasthet är lämplig för arbetsuppgifter där handskarna kan utsättas för måttliga påfrestningar som kan orsaka rivning, t.ex. allmän hantering och lätt industriellt arbete där vassa eller taggiga material hanteras mer sällan. Dessa handskar ger ett tillförlitligt skydd och hållbarhet i situationer där det finns en viss mekanisk risk, men som inte är alltför allvarlig.

  Abrasion Resistance Level 4

  EN 388:2016 använder en specifik testmetod för att mäta nötningsbeständigheten hos skyddshandskar; handskens material utsätts för sandpapper under tryck för att observera antalet cykler som krävs för att slita igenom materialet. Nivå 4 i den här standarden innebär att materialet har klarat 8 000 cykler innan det har blivit ett hål. I praktiken innebär detta att handskar som är klassificerade enligt nivå 4 för nötningsbeständighet har mycket hög motståndskraft mot genomnötning, vilket gör dem lämpliga för arbetsuppgifter som innebär betydande kontakt med grova ytor.

  Puncture Resistance Level 1

  Den europeiska standarden EN 388:2016 behandlar punkteringsmotståndet hos skyddshandskar, med punkteringsmotstånd klassificerat från nivå 1 till 4. Ett resultat på nivå 1 innebär minimalt punkteringsmotstånd. Denna nivå av motstånd fastställs genom ett test med en standardiserad stift med en specificerad diameter och kraft. Under testet trycks stiftet mot materialet med en kraft på upp till 20 Newton för att bedöma hur väl handsken kan motstå penetration. En nivå 1-klassificering innebär att handsken ger ett grundläggande skydd mot små punkteringar eller stick, vilket är lämpligt för områden med minimal risk. De praktiska konsekvenserna av detta testresultat är att handskarna är lämpliga för lätta arbetsuppgifter där man inte förväntar sig någon större risk för punktering, men inte för hantering av vassa verktyg eller tung utrustning där ett högre penetrationsmotstånd skulle behövas. I praktiska affärstermer är nivå 1-handskar ett ekonomiskt val för lågriskmiljöer.

  Cut Resistance, Coup Test Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller ett Coup-test som används för att mäta skärmotstånd, och ett resultat på nivå 2 innebär ett måttligt skydd mot skärskador. Denna nivå innebär att det testade materialet klarade mellan 2,5 och 5,0 skärcykler innan bladet trängde igenom handsken under testet. Coup-testet innebär att ett roterande cirkelformat blad med konstant kraft rör sig fram och tillbaka över materialet tills ett snitt uppstår. Bladets skärpa och bladets rörelseavstånd mäts före testet och efter genomskärning av materialet för att säkerställa noggrannheten. De praktiska konsekvenserna av ett nivå 2-resultat innebär att handskarna är lämpliga för arbetsuppgifter med viss risk för skärskador, men inte för miljöer med hög risk för skärskador, t.ex. hantering av tunga eller mycket vassa material där en högre skyddsnivå kan behövas. Detta resultat hjälper företag att välja handskar som är skräddarsydda för olika arbetsplatsbehov när det gäller skärskador.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level X

  Standarden EN 388:2016, särskilt dess segment som hänvisar till ISO 13997-testet, är utformad för att bedöma skärmotståndet hos material som används i skyddshandskar. Ett resultat som betecknas som "Nivå X" innebär att testet inte har utförts och att produktens skärmotstånd inte kan garanteras.

• EN 511:2006

  EN 511:2006 är en europeisk standard som fastställer krav för skydd mot kyla för handskar och vantar. Den omfattar faktorer som motståndskraft mot kyla, vattengenomträngning och andningsförmåga. Testerna måste utföras av ett certifierat laboratorium och måste visa att produkten uppfyller alla krav i standarden. Möjliga testresultat skulle omfatta godkänt/underkänt för varje krav samt specifika mätdata.

  Test results

  Convective Cold Level X

  Standarden EN 511:2006 specificerar kraven för skyddshandskar mot kyla, inklusive konvektiv kyla. Ett specifikt testresultat på nivå X enligt denna standard innebär i allmänhet att handskarna inte har mätts för den specifika skyddsnivån mot konvektiv kyla eller att de inte uppfyllde kriterierna för att klassificeras på en urskiljbar nivå; därför ges ingen information om det skydd som de skulle kunna erbjuda på nivå X. Det konvektiva köldtestet i EN 511:2006 mäter handskars värmeisolering när de utsätts för kall luft. I detta test används en elektriskt uppvärmd handmodell och den effekt som krävs för att bibehålla handens temperatur ger en indikation på handskens isoleringseffektivitet. Testmiljön kontrolleras med progressiv kylning och mätningar görs för att bedöma isoleringsnivån, som kategoriseras från nivå 1 och uppåt. Ju högre nivå, desto bättre köldisolering ger handsken, vilket gör det möjligt för yrkesverksamma i kalla miljöer att välja handskar utifrån de specifika isoleringskrav som ställs på deras arbetsplats.

  Cold Contact Level 2

  Standarden EN 511:2006 anger kraven för skyddshandskar som skyddar mot kalla miljöer. Prestanda för kontakt med kyla nivå 2 indikerar måttlig isolering mot kontaktkyla, kvantifierad med en värmemotståndsmätning i intervallet 0,050 till mindre än 0,100 m²°C/W. Detta innebär att handskar som uppnår denna nivå kan ge en rimlig mängd isolering, vilket bidrar till att minska värmeöverföringen från händerna till den kalla kontaktytan och därmed sänker hastigheten med vilken händerna blir kalla. Mätningen av kontaktkylmotståndet utförs med hjälp av ett standardiserat test som innebär att handskmaterialet placeras mot metallplattor som kylts till olika temperaturer. Temperaturskillnaden över handskmaterialet analyseras sedan för att bestämma dess värmemotstånd. Av praktiska skäl är handskar som klassificeras enligt nivå 2 för kontakt med kyla i EN 511:2006 lämpliga för miljöer eller arbetsuppgifter där personer utsätts för kalla föremål, men som inte nödvändigtvis innebär extrem kyla eller långvarig exponering, och erbjuder en balans mellan fingerfärdighet och skydd mot kyla.

  Water Tightness Level X

  Standarden EN 511:2006 definierar kraven för skyddshandskar mot kyla. Hänvisningen till en vattentäthetsnivå X i denna standard indikerar vanligtvis att handsken inte har testats för vattentäthet. Vattentäthet bedöms genom en specifik testmetod där handskarna utsätts för vattenexponering under kontrollerade förhållanden för att kontrollera om det finns läckage. Handskarna fylls med vatten och inspekteras sedan visuellt för att avgöra om det finns något vattenläckage. De praktiska konsekvenserna av ett nivå X-resultat för vattentäthet tyder på att handskarna antingen inte är konstruerade för att vara vattentäta eller att de inte uppfyller minimikriterierna för att få märkas som vattentäta under normala användningsförhållanden. Denna information är avgörande för upphandlare som fokuserar specifikt på behovet av vattenresistenta eller vattentäta skyddshandskar.

• EN 420:2003+A1:2009

  EN 420:2003+A1:2009 är en europeisk standard som fastställer de allmänna kraven för handskydd, inklusive komfort, passform och fingerfärdighet. Prestandakraven omfattar motståndskraft mot nötning, skärning, rivning, punktering och slag. Testresultaten bör visa att handskarna uppfyller dessa krav.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2004 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Heat Convection Level X

  Den europeiska standarden EN 407:2004 och dess bilaga för värmekonvektion nivå X är utformad för att mäta handskars skyddsförmåga när de utsätts för värme som överförs genom ett flytande medium, t.ex. luft eller ånga. Beteckningen nivå X anger specifikt att materialet inte uppfyllde de minimikrav som anges i testet, eller inte testades på grund av att det ansågs olämpligt för denna typ av exponering baserat på materialets beskaffenhet. Testmetoden för att fastställa detta innebär att man mäter den tid det tar för materialet att öka i temperatur med 24°C under standardiserade förhållanden med exponering för konvektionsvärme. Detta test är avgörande för att definiera skyddsutrustningens effektivitet under olika industriella förhållanden där värmekonvektion är en risk, och har därmed praktiska konsekvenser för yrkesverksamma som väljer lämplig skyddsutrustning samtidigt som de säkerställer efterlevnad av säkerhetsbestämmelser, särskilt i industrier som arbetar med högtemperaturmiljöer som metalltillverkning, glasbruk och andra liknande sektorer där konvektionsvärmerisker finns.

  Heat Contact Level 1

  Standarden EN 407:2004 om Skyddshandskar mot termiska risker, inklusive provning av kontaktvärme på nivå 1, är utformad för att bedöma skyddsnivån för handskar när de utsätts för termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för kontaktvärmebeständighet indikerar ett grundläggande skydd där handsken kan fördröja överföringen av värme från en kontaktkälla på 100°C i minst 15 sekunder innan insidan av handsken når en temperaturökning på 10°C. Testmetoden innebär att handskens utsida sätts i kontakt med en varm sond med definierade mått och temperatur, samtidigt som temperaturökningen mäts i en kalorimeter på handskens insida. Denna mätning ger ett enkelt mått för att bedöma det termiska skydd som handsken ger vid exponering på låg nivå. I praktiken är handskar som är klassificerade på nivå 1 för kontaktvärme lämpliga för miljöer där exponeringen för termiska risker är minimal och inte alltför allvarlig, vilket gör dem lämpliga för vissa industri-, laboratorie- eller hanteringstillämpningar med låg risk där kortvarig kontakt med varma föremål är vanligt förekommande.

  Burning Behaviour Level X

  Standarden EN 407:2004 behandlar brännbarheten hos handskar som skyddar mot värme och/eller eld. En prestandanivå X i detta sammanhang anger att handsken inte har lämnats in för provning enligt den angivna delen av standarden eller att den inte har klarat provet.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Nivå X för strålningsvärme anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller de minimikrav som anges i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i deras arbetsmiljö, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• Oeko-Tex Standard 100

  Oeko-Tex Standard 100 är ett produktcertifieringsprogram för textilier som delas ut av Oeko-Tex Association. Programmet verifierar att textilprodukterna är fria från skadliga kemikalier. För att få använda märkningen Oeko-Tex Standard 100 måste en produkt uppfylla vissa krav som fastställts av Oeko-Tex Association och som bland annat omfattar gränser för halterna av skadliga ämnen som bekämpningsmedel, tungmetaller och formaldehyd. De textilprodukter som inspekteras och certifieras av Oeko-Tex kan använda Oeko-Tex Standard 100-märkningen på sina förpackningar för att visa att de är fria från skadliga kemikalier. Denna certifiering gäller alla typer av textilier, från råmaterial till färdiga produkter, och är globalt erkänd.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.

• Livsmedelsgodkänd

  Med livsmedelssäker avses säkerheten hos livsmedelsprodukter som används eller konsumeras av människor. I Europa regleras livsmedelssäkerheten av Europeiska unionen (EU) och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). Dessa organisationer fastställer standarder och krav för livsmedelsprodukter för att se till att de är säkra att äta. För att anses vara "livsmedelssäker" i Europa måste en produkt uppfylla dessa standarder och vara fri från skadliga ämnen. Detta innebär bland annat att den ska vara fri från skadliga bakterier, bekämpningsmedel och andra föroreningar. Livsmedelsprodukter som inte uppfyller dessa standarder får inte säljas eller användas i EU.