TEGERA Handske av syntetmaterial 879

Standarder och märkning

• EN ISO 21420:2020

  EN ISO 21420:2020 är en europeisk standard som fastställer de allmänna kraven för handskydd, inklusive komfort, passform och smidighet.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Cut Resistance, Coup Test Level 1

  Standarden EN 388:2016 är avsedd för att mäta de mekaniska riskerna för handskydd där en Coup Test nivå 1 indikerar minimalt motstånd mot skärning eftersom materialet uppnår mellan 1,2 och 2,5 cykler innan det skärs igenom under testet. Det innebär att den produkt som testats på denna nivå ger ett grundläggande skydd mot ytliga skärskador och är lämplig för arbetsuppgifter med låg risk för skärskador. Den testmetod som används innebär att ett roterande cirkelformat blad med en fast kraft kommer i kontakt med tyget eller materialet som testas. Bladet rör sig fram och tillbaka över materialet tills en genomskärning uppnås. Antalet cykler som krävs för att skära igenom provet med en jämn hastighet avgör skärmotståndet, där nivå 1 är den näst lägsta klassificeringen efter nivå 0. Produkter på denna nivå kan användas i situationer där riskerna med vassa föremål är minimala, och är därför idealiska för lätta arbetsuppgifter där det inte finns någon betydande risk för djupa skärsår.

  Abrasion Resistance Level 4

  EN 388:2016 använder en specifik testmetod för att mäta nötningsbeständigheten hos skyddshandskar; handskens material utsätts för sandpapper under tryck för att observera antalet cykler som krävs för att slita igenom materialet. Nivå 4 i den här standarden innebär att materialet har klarat 8 000 cykler innan det har blivit ett hål. I praktiken innebär detta att handskar som är klassificerade enligt nivå 4 för nötningsbeständighet har mycket hög motståndskraft mot genomnötning, vilket gör dem lämpliga för arbetsuppgifter som innebär betydande kontakt med grova ytor.

  Tear Resistance Level 1

  EN 388:2016 är en europeisk standard som beskriver provningskraven för handskar för att fastställa deras skyddsnivå mot mekaniska faror, inklusive rivhållfasthet. Rivhållfasthetsnivå 1 innebär att handskarna ger ett grundläggande skydd mot rivning. Testmetoden innebär att en kraft appliceras på ett prov av handskmaterialet för att riva sönder det, och den uppmätta kraften återspeglar handskens förmåga att motstå rivning. Rivhållfasthet på nivå 1 innebär att handskarna kan motstå en kraft på mellan 10 och 25 Newton innan de går sönder. Denna grundläggande skyddsnivå är lämplig för uppgifter där det finns en minimal risk för rivning på grund av lätt manuell hantering eller där handskar används för att förhindra repor eller mindre nötning. Handskar med rivhållfasthet på nivå 1 är lämpliga för allmänna aktiviteter som inte innefattar hantering av vassa eller taggiga material.

  Puncture Resistance Level 0

  EN 388:2016 anger standarder för skyddshandskar, inklusive punkteringsmotstånd. Testresultatet Level 0 i punkteringsmotstånd indikerar att produkten inte uppfyller de minimikrav som ställs i standarden för att skydda mot punktering. Testmetoden som används innebär att en standardiserad stylus används med en specificerad kraft som appliceras på handskmaterialet. Detta mäts genom den kraft som krävs innan pennan punkterar handskmaterialet. Ett resultat på nivå 0 innebär att handsken inte har uppnått någon standardiserad skyddsnivå under testförfarandet, vilket innebär att den inte är lämplig för miljöer där punkteringsskydd krävs av säkerhetsskäl.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level X

  Standarden EN 388:2016, särskilt dess segment som hänvisar till ISO 13997-testet, är utformad för att bedöma skärmotståndet hos material som används i skyddshandskar. Ett resultat som betecknas som "Nivå X" innebär att testet inte har utförts och att produktens skärmotstånd inte kan garanteras.

• EN 61340-5-1:2016

  EN 61340-5-1:2016 är en europeisk standard som definierar krav och testmetoder för att mäta prestandan hos skyddskläder för ESD (elektrostatisk urladdning). Denna standard omfattar prestanda hos kläder, inklusive material, design och konstruktion, som är avsedda att skydda människokroppen mot elektrostatiska urladdningar, vilket är en typ av elektrisk stöt som orsakas av uppbyggnad av statisk elektricitet på kroppen eller kläderna. Standarden omfattar också testmetoder för att utvärdera klädernas prestanda, inklusive tester för elektrisk styrka, laddningsavveckling och motståndskraft mot penetration av elektrostatiska laddningar. Testresultaten måste visa att kläderna uppfyller eller överträffar de prestanda som krävs och andra krav som anges i standarden.

  Test results

  Electrostatic Discharge Antistatic

  Standarden EN 61340-5-1:2016 anger krav och provningsmetoder för material och produkter som kontrollerar elektrostatisk urladdning för att förhindra skador eller funktionsfel på elektronik/komponenter i känsliga miljöer. När en produkt är märkt som antistatisk enligt denna standard betyder det att materialet eller skyddsutrustningen har egenskaper som förhindrar uppbyggnad av statisk elektricitet genom att låta den försvinna. Detta resultat innebär i allmänhet ett ytmotstånd i ett specifikt intervall eller innehåller material som avleder elektrostatiska laddningar. Testning av antistatiska egenskaper omfattar vanligtvis mätning av materialets eller produktens resistans genom att applicera en spänning över det och bestämma dess resistans med hjälp av verktyg som en elektrostatisk voltmeter eller en ytresistansmätare. Detta test är viktigt i miljöer som elektronisk montering eller explosiva atmosfärer, där statisk urladdning kan vara skadlig. Korrekt märkta material enligt EN 61340-5-1:2016 säkerställer att produkterna är säkra att använda i miljöer där elektrostatiska urladdningar kan utgöra en risk, och skyddar därmed känslig utrustning eller miljöer från elektrostatiska skador.

• EN 16350:2014

  EN 16350:2014 är en europeisk standard som definierar prestandakraven för fönster och dörrar i byggnader. Den omfattar testförfaranden för att mäta dessa produkters säkerhets- och trygghetsaspekter. Testresultaten ska visa att de uppfyller standardens krav, inklusive motståndskraft mot inbrott, belastningsbeständighet och förmågan att enkelt öppna och stänga.

  Test results

  Electrostatic Properties Tested

  EN 16350:2014 anger provningsmetoder och krav för elektrostatiska egenskaper hos skyddskläder som används för att undvika brandfarliga urladdningar, särskilt i miljöer där det finns risk för explosion. Beteckningen "Tested" anger att materialet har genomgått en utvärdering för att säkerställa att det effektivt avleder elektrostatiska laddningar under specifika förhållanden. Standardtestmetoden innebär att tygets elektriska motstånd mäts under kontrollerade fuktighets- och temperaturförhållanden för att säkerställa att materialet på ett säkert sätt kan leda bort elektriska laddningar från kroppen. Skyddskläder som uppfyller denna standard är nödvändiga i branscher som petrokemi, elektroniktillverkning och läkemedel, där statisk elektricitet kan utgöra en betydande risk för explosioner eller bränder. Denna certifiering säkerställer att kläderna ger en nödvändig skyddsnivå mot elektrostatiska urladdningar, vilket bidrar till säkerhet och förebyggande av olyckor i farliga arbetsmiljöer.

• EN 407:2020

  EN 407:2020 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användare mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:2004, den innehåller nya krav, testmetoder och prestandanivåer för att säkerställa att handskarna ger bättre skydd mot termiska risker som värme, brand och stänk av smält metall.

  Test results

  Heat Contact Level 1

  EN 407:2020 fastställer standarden för utvärdering av skyddshandskars prestanda mot termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för värmekontakt indikerar minimalt skydd, där handskmaterialet kan fördröja överföringen av värme från en yta på 100 °C (212 °F) i minst 15 sekunder. Detta testresultat fastställs med hjälp av metod EN ISO 12127-1, där ett handskeprov exponeras för en het yta med en viss temperatur och tiden mäts tills handskens innertemperatur stiger med en viss grad. För inköpare innebär nivå 1 att handsken är lämplig för miljöer med låga värmerisker och ger ett kortvarigt kontaktskydd som kan vara avgörande för arbetsuppgifter som innebär tillfällig, snabb kontakt med varma föremål utan kontinuerlig exponering för hög värme.

  Heat Convection Level X

  Inom ramen för EU-standarden EN 407:2020 innebär ett testresultat som anger Värmekonvektionsnivå X att den testade skyddshandsken antingen inte uppfyller minimikraven eller inte har testats enligt detta kriterium. Det är viktigt att tolka en sådan märkning som att det inte finns något certifierat skydd mot konvektionsvärme, vilket kan innebära exponering för energiskt överförd värme via vätskor eller gaser. Den testmetod som används för att fastställa värmekonvektionsnivån innebär att man mäter den tid det tar för värme att överföras från en uppvärmd aluminiumcylinder genom handskmaterialet till den inre ytan där den kan komma i kontakt med huden, enligt specifikationen i standarden. Testapparaten mäter temperaturhöjningen inuti handsken för att bedöma dess värmeisolerande egenskaper. Praktiska konsekvenser av att uppnå "nivå X" i konvektionsvärmetestet tyder på att produkten antingen är olämplig för miljöer där konvektionsvärme är en risk, eller att den kräver ytterligare tester för att fastställa dess skyddsegenskaper under specifika förhållanden, vilket är avgörande information för upphandlingsbeslut i säkerhetsrelaterade industrier.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2020 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Radiant Heat Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2020 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2020 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X indikerar att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller minimikraven i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i arbetsmiljön, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Burning Behaviour Level X

  Standarden EN 407:2020:s specificerade testresultat Nivå X för brännbeteende indikerar att testet antingen inte utfördes eller att provet inte var tillämpligt för testning enligt denna specifika parameter. Följaktligen kan ingen prestandanivå tilldelas enligt de kriterier som anges i standarden. Detta resultat är en del av ett bredare testprotokoll där skyddsnivåer för termiska faror fastställs för material, särskilt i handskar avsedda för värmehantering. Testmetoden utvärderar materialets förmåga att motstå att fatta eld och dess förbränningshastighet. För att bedöma brännbarheten utsätts provet för en liten låga och man observerar om det antänds, hur länge det brinner efter att lågan avlägsnats och hur det slocknar. Praktiska konsekvenser för produkter som får nivå X för brännbarhet kan vara osäkerhet i prestanda när de utsätts för termiska faror, vilket påverkar deras lämplighet för arbeten som innebär höga temperaturer eller direktkontakt med lågor.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.