Standarder och märkning

• EN ISO 21420:2020

  EN ISO 21420:2020 är en europeisk standard som fastställer de allmänna kraven för handskydd, inklusive komfort, passform och smidighet.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Tear Resistance Level 2

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för provning av mekaniska risker för skyddshandskar, inklusive nötnings-, skär-, riv- och punkteringsmotstånd. Rivhållfasthetsnivå 2 anger att handskarna har en måttlig nivå av motståndskraft mot rivning. Testet för rivhållfasthet innebär att ett prov av handskmaterialet utsätts för en kraft tills det rivs sönder, och den kraft som krävs för att initiera och sprida revan mäts. Handskar som uppnår nivå 2 i rivhållfasthet kan motstå en kraft på mellan 25 och 50 newton. Denna nivå av rivhållfasthet är lämplig för arbetsuppgifter där handskarna kan utsättas för måttliga påfrestningar som kan orsaka rivning, t.ex. allmän hantering och lätt industriellt arbete där vassa eller taggiga material hanteras mer sällan. Dessa handskar ger ett tillförlitligt skydd och hållbarhet i situationer där det finns en viss mekanisk risk, men som inte är alltför allvarlig.

  Abrasion Resistance Level 2

  EN 388:2016 är en uppdaterad europeisk standard som anger kriterier för provning av handskar för att skydda mot mekaniska risker, inklusive nötning, skärsår, rivsår och punktering. Nötningsbeständighetsnivå 2 inom denna standard indikerar en måttlig skyddsnivå mot slitage från grova material. Testet av nötningsbeständighet innebär att handskmaterialet utsätts för upprepade cykler med sandpapper under tryck tills materialet slits igenom. Nötningsbeständighet på nivå 2 innebär att handskarna klarar mellan 500 och 1999 cykler innan de blir genomträngda. Denna skyddsnivå är lämplig för arbetsuppgifter som innebär hantering av eller kontakt med slipande material, men inte på en extrem eller tung nivå. Handskar med nötningsbeständighet på nivå 2 är väl lämpade för allmänna hanteringsuppgifter och erbjuder hållbarhet och skydd för att förlänga handskens livslängd samtidigt som de bibehåller god fingerkänsla och komfort.

  Cut Resistance, Coup Test Level 1

  Standarden EN 388:2016 är avsedd för att mäta de mekaniska riskerna för handskydd där en Coup Test nivå 1 indikerar minimalt motstånd mot skärning eftersom materialet uppnår mellan 1,2 och 2,5 cykler innan det skärs igenom under testet. Det innebär att den produkt som testats på denna nivå ger ett grundläggande skydd mot ytliga skärskador och är lämplig för arbetsuppgifter med låg risk för skärskador. Den testmetod som används innebär att ett roterande cirkelformat blad med en fast kraft kommer i kontakt med tyget eller materialet som testas. Bladet rör sig fram och tillbaka över materialet tills en genomskärning uppnås. Antalet cykler som krävs för att skära igenom provet med en jämn hastighet avgör skärmotståndet, där nivå 1 är den näst lägsta klassificeringen efter nivå 0. Produkter på denna nivå kan användas i situationer där riskerna med vassa föremål är minimala, och är därför idealiska för lätta arbetsuppgifter där det inte finns någon betydande risk för djupa skärsår.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level X

  Standarden EN 388:2016, särskilt dess segment som hänvisar till ISO 13997-testet, är utformad för att bedöma skärmotståndet hos material som används i skyddshandskar. Ett resultat som betecknas som "Nivå X" innebär att testet inte har utförts och att produktens skärmotstånd inte kan garanteras.

  Puncture Resistance Level 1

  Den europeiska standarden EN 388:2016 behandlar punkteringsmotståndet hos skyddshandskar, med punkteringsmotstånd klassificerat från nivå 1 till 4. Ett resultat på nivå 1 innebär minimalt punkteringsmotstånd. Denna nivå av motstånd fastställs genom ett test med en standardiserad stift med en specificerad diameter och kraft. Under testet trycks stiftet mot materialet med en kraft på upp till 20 Newton för att bedöma hur väl handsken kan motstå penetration. En nivå 1-klassificering innebär att handsken ger ett grundläggande skydd mot små punkteringar eller stick, vilket är lämpligt för områden med minimal risk. De praktiska konsekvenserna av detta testresultat är att handskarna är lämpliga för lätta arbetsuppgifter där man inte förväntar sig någon större risk för punktering, men inte för hantering av vassa verktyg eller tung utrustning där ett högre penetrationsmotstånd skulle behövas. I praktiska affärstermer är nivå 1-handskar ett ekonomiskt val för lågriskmiljöer.

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Heat Convection Level 2

  Standarden EN 407:2004, som specifikt gäller värmekonvektionsresultat på nivå 2, mäter skyddshandskars prestanda mot värme och/eller brand. Med ett konvektionsvärmetestresultat på nivå 2 indikerar det att handskarna har en måttlig skyddsnivå mot värme som överförs genom konvektion. Resultatet korrelerar med en exponering för konvektiv värme på en fördefinierad nivå, vilket i nivå 2 normalt ger värmebeständighet i minst 5 sekunder innan handskens innertemperatur ökar med 24°C. Testmetoden som används innebär att varm luft cirkulerar runt handsken och att man mäter den tid det tar för temperaturen inuti handsken att stiga med en viss mängd (vanligtvis 24°C). Detta resultat är avgörande för yrkesverksamma som arbetar i miljöer där måttlig exponering för konvektiv värme förväntas, och hjälper dem att välja handskar som ger tillräckligt skydd samtidigt som de säkerställer användbarhet och fingerfärdighet. Sådana skyddshandskar används i allmänhet i branscher som industriell bakning, glasbearbetning och vissa kemiska processer där heta ångor eller liknande förhållanden kan utgöra risker.

  Metal Splash Resistance Level 4

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fokuserar på att bedöma handskars skyddsförmåga mot termiska risker, inklusive faror som stänk av smält metall. Metal Splash Resistance Level 4 representerar en avancerad skyddsnivå, där handskarna är utformade för att hantera betydande exponering för smält metall. Denna prestandanivå innebär att handskarna effektivt kan motstå minst 35 droppar smält metall, vilket skyddar användaren utan att metallen tränger igenom handskmaterialet i någon större utsträckning. Testet innebär att man simulerar förhållanden där smält metall stänker på handsken och bedömer handskens förmåga att förhindra att smält metall fastnar och orsakar brännskador. Handskar som uppnår nivå 4 är idealiska för tunga industriella applikationer som stålverk, gjuterier och svetsning, där frekvent och betydande kontakt med smält metall förekommer. Den här skyddsnivån är avgörande för att upprätthålla säkerheten och förhindra allvarliga skador i miljöer med höga termiska risker.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller de minimikrav som anges i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i deras arbetsmiljö, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Radiant Heat Level 2

  EN 407:2004 är en europeisk standard som är utformad för att specificera prestandakraven för skyddshandskar som skyddar mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Nivå 2 för strålningsvärme i denna standard anger en måttlig skyddsnivå, vilket visar att handskarna effektivt kan motstå strålningsvärme. Specifikt innebär denna nivå att handskarna kan fördröja överföringen av värme från en strålningskälla till huden i minst 20 sekunder innan temperaturen inuti handsken blir för hög. Testmetoden som används innebär att handsken utsätts för en specificerad värmestrålning och sedan mäts tiden tills värmen tränger igenom handsken och når en inställd temperaturtröskel. Handskar som uppnår skyddsnivå 2 är lämpliga för arbetsuppgifter i miljöer där arbetstagarna utsätts för måttlig exponering för strålningsvärme, t.ex. vissa typer av svetsning och industriell ugnsdrift. Denna skyddsnivå bidrar till att förhindra brännskador och garanterar komfort och säkerhet för arbetstagare som arbetar med högre än minimala men inte extrema nivåer av strålningsvärme.

  Burning Behaviour Level 4

  Nivå 4 kräver att materialet har en efterflamningstid på högst 2 sekunder och en efterglödningstid på högst 5 sekunder efter exponering för flamma. Denna nivå ger det mest omfattande skyddet vid hantering eller exponering för eld och är lämplig för miljöer där det finns en betydande risk för intensiv och omedelbar kontakt med lågor.

  Heat Contact Level 1

  Standarden EN 407:2004 om Skyddshandskar mot termiska risker, inklusive provning av kontaktvärme på nivå 1, är utformad för att bedöma skyddsnivån för handskar när de utsätts för termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för kontaktvärmebeständighet indikerar ett grundläggande skydd där handsken kan fördröja överföringen av värme från en kontaktkälla på 100°C i minst 15 sekunder innan insidan av handsken når en temperaturökning på 10°C. Testmetoden innebär att handskens utsida sätts i kontakt med en varm sond med definierade mått och temperatur, samtidigt som temperaturökningen mäts i en kalorimeter på handskens insida. Denna mätning ger ett enkelt mått för att bedöma det termiska skydd som handsken ger vid exponering på låg nivå. I praktiken är handskar som är klassificerade på nivå 1 för kontaktvärme lämpliga för miljöer där exponeringen för termiska risker är minimal och inte alltför allvarlig, vilket gör dem lämpliga för vissa industri-, laboratorie- eller hanteringstillämpningar med låg risk där kortvarig kontakt med varma föremål är vanligt förekommande.

• EN 1149-2:1997

  EN 1149-2:1997 är en standard för skydd mot ljusbågar för skyddskläder. Den fastställer prestandakrav för material och plagg som används i skyddskläder för att skydda mot ljusbågar. Standarden omfattar tester för att mäta ljusbågsmotstånd, materialets brännbarhet och plaggets konstruktion. Möjliga provningsresultat inkluderar godkänt/underkänt för var och en av dessa kategorier.

  Test results

  Performance Tested

  Standarden EN 1149-2:1997 är utformad för att bedöma de elektrostatiska egenskaperna hos skyddskläder, i synnerhet genom att mäta det elektriska motståndet genom ett material, så kallat vertikalt motstånd. Utvärderingen av testresultatet innebär att man fastställer hur väl skyddstyget kan förhindra uppbyggnad av statisk elektricitet, vilket är avgörande för säkerheten i miljöer där elektriska urladdningar kan utgöra en brand- eller explosionsrisk. Testmetoden innebär att en spänning läggs över ett tygprov medan det är inklämt mellan två elektroder, och motståndet mäts vid både höga och låga spänningsnivåer för att säkerställa noggrannheten. Företagen måste ta hänsyn till detta resultat när de väljer skyddskläder för miljöer med potentiella elektriska risker, och se till att materialet har tillräcklig motståndskraft för att förhindra uppbyggnad av statisk elektricitet och skydda mot elektrostatiska urladdningar i flyktiga arbetsförhållanden.

• EN 12477:2001

  EN 12477:2001 är en europeisk standard som fokuserar på skyddshandskar för svetsare. Den specificerar krav och provningsmetoder för handskar som är avsedda att skydda svetsares händer och underarmar mot värme och stänk. Standarden anger kriterier för värmeprestanda, motståndskraft mot smält metallstänk och mekaniska egenskaper, vilket säkerställer att handskarna ger ett adekvat skydd vid svetsning.

  Fråga oss om standard testresultaten

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.