Standarder och märkning

• EN ISO 21420:2020

  Test results

  General Requirements Guide

  EN ISO 21420:2020 är en standard som beskriver allmänna krav och riktlinjer för skyddshandskar och syftar till att säkerställa deras kvalitet, prestanda och lämplighet för olika tillämpningar. När en produkt uppfyller de krav som anges i avsnittet Allmänna krav i EN ISO 21420:2020 innebär det att handskarna uppfyller grundläggande kvalitets- och prestandakriterier, inklusive faktorer som storlek, passform, ergonomi och fingerfärdighet. De praktiska konsekvenserna av denna överensstämmelse är betydande, eftersom det försäkrar användarna om handskarnas grundläggande funktionalitet och lämplighet för allmänna handskyddsändamål inom en rad olika branscher och tillämpningar. Testmetoden innebär att olika aspekter av handskarna utvärderas, inklusive mått, konstruktion, material och märkning, för att säkerställa överensstämmelse med de angivna kraven. Överensstämmelse med dessa allmänna krav ökar användarnas förtroende för skyddshandskarnas tillförlitlighet och effektivitet, vilket främjar säkerheten på arbetsplatsen och underlättar efterlevnaden av lagstadgade standarder.

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Nivå X för strålningsvärme anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

  Molten Metal Resistance Level 4

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fastställer prestandakriterier för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive de extrema förhållanden som smälta metaller utgör. Molten Metal Resistance Level 4 anger den högsta skyddsnivån som är tillgänglig enligt denna standard, vilket innebär att handskarna effektivt kan motstå betydande mängder smält metall utan penetration som kan leda till brännskador eller andra skador. Denna nivå innebär att handskarna kan hantera minst 200 gram smält järn, vilket säkerställer att metallen inte tränger igenom handskmaterialet under testningen. Testet innebär att man häller denna mängd smält järn på handsken och utvärderar dess förmåga att hindra den smälta metallen från att nå huden. Handskar som uppfyller nivå 4 är nödvändiga i extrema industriella miljöer, t.ex. i tunga gjuterier, gjutjärnstillverkning och andra sektorer där arbetarna regelbundet utsätts för stora mängder smält metall. Denna robusta skyddsnivå är avgörande för att säkerställa högsta säkerhetsstandard och bidrar till att förhindra allvarliga skador i några av de farligaste arbetsförhållandena.

  Burning Behaviour Level 4

  Nivå 4 kräver att materialet har en efterflamningstid på högst 2 sekunder och en efterglödningstid på högst 5 sekunder efter exponering för flamma. Denna nivå ger det mest omfattande skyddet vid hantering eller exponering för eld och är lämplig för miljöer där det finns en betydande risk för intensiv och omedelbar kontakt med lågor.

  Metal Splash Resistance Level X

  Standarden EN 407:2004 specificerar olika skyddsnivåer för handskar mot termiska risker, inklusive metallstänkmotstånd. Ett resultat som är markerat som "Nivå X" enligt denna standard symboliserar att handskmaterialet antingen inte uppfyllde minimikraven för testning eller att inget specifikt test utfördes för denna risk. Testet för metallstänkmotstånd i EN 407:2004 innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall för att fastställa hur mycket smält metall som krävs för att värma handskmaterialet till en sådan grad att det orsakar smärta eller skada på bäraren. Den praktiska innebörden av en "nivå X"-klassificering är att handskar som är märkta som sådana inte ska användas som skydd mot stänk av smält metall, vilket gör dem olämpliga för användning i miljöer där exponering för denna risk är sannolik.

  Heat Contact Level 1

  Standarden EN 407:2004 om Skyddshandskar mot termiska risker, inklusive provning av kontaktvärme på nivå 1, är utformad för att bedöma skyddsnivån för handskar när de utsätts för termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för kontaktvärmebeständighet indikerar ett grundläggande skydd där handsken kan fördröja överföringen av värme från en kontaktkälla på 100°C i minst 15 sekunder innan insidan av handsken når en temperaturökning på 10°C. Testmetoden innebär att handskens utsida sätts i kontakt med en varm sond med definierade mått och temperatur, samtidigt som temperaturökningen mäts i en kalorimeter på handskens insida. Denna mätning ger ett enkelt mått för att bedöma det termiska skydd som handsken ger vid exponering på låg nivå. I praktiken är handskar som är klassificerade på nivå 1 för kontaktvärme lämpliga för miljöer där exponeringen för termiska risker är minimal och inte alltför allvarlig, vilket gör dem lämpliga för vissa industri-, laboratorie- eller hanteringstillämpningar med låg risk där kortvarig kontakt med varma föremål är vanligt förekommande.

  Heat Convection Level 2

  Standarden EN 407:2004, som specifikt gäller värmekonvektionsresultat på nivå 2, mäter skyddshandskars prestanda mot värme och/eller brand. Med ett konvektionsvärmetestresultat på nivå 2 indikerar det att handskarna har en måttlig skyddsnivå mot värme som överförs genom konvektion. Resultatet korrelerar med en exponering för konvektiv värme på en fördefinierad nivå, vilket i nivå 2 normalt ger värmebeständighet i minst 5 sekunder innan handskens innertemperatur ökar med 24°C. Testmetoden som används innebär att varm luft cirkulerar runt handsken och att man mäter den tid det tar för temperaturen inuti handsken att stiga med en viss mängd (vanligtvis 24°C). Detta resultat är avgörande för yrkesverksamma som arbetar i miljöer där måttlig exponering för konvektiv värme förväntas, och hjälper dem att välja handskar som ger tillräckligt skydd samtidigt som de säkerställer användbarhet och fingerfärdighet. Sådana skyddshandskar används i allmänhet i branscher som industriell bakning, glasbearbetning och vissa kemiska processer där heta ångor eller liknande förhållanden kan utgöra risker.

• EN 12477:2001

  EN 12477:2001 är en europeisk standard som fokuserar på skyddshandskar för svetsare. Den specificerar krav och provningsmetoder för handskar som är avsedda att skydda svetsares händer och underarmar mot värme och stänk. Standarden anger kriterier för värmeprestanda, motståndskraft mot smält metallstänk och mekaniska egenskaper, vilket säkerställer att handskarna ger ett adekvat skydd vid svetsning.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Cut Resistance, ISO 13997 Level X

  Standarden EN 388:2016, särskilt dess segment som hänvisar till ISO 13997-testet, är utformad för att bedöma skärmotståndet hos material som används i skyddshandskar. Ett resultat som betecknas som "Nivå X" innebär att testet inte har utförts och att produktens skärmotstånd inte kan garanteras.

  Cut Resistance, Coup Test Level 1

  Standarden EN 388:2016 är avsedd för att mäta de mekaniska riskerna för handskydd där en Coup Test nivå 1 indikerar minimalt motstånd mot skärning eftersom materialet uppnår mellan 1,2 och 2,5 cykler innan det skärs igenom under testet. Det innebär att den produkt som testats på denna nivå ger ett grundläggande skydd mot ytliga skärskador och är lämplig för arbetsuppgifter med låg risk för skärskador. Den testmetod som används innebär att ett roterande cirkelformat blad med en fast kraft kommer i kontakt med tyget eller materialet som testas. Bladet rör sig fram och tillbaka över materialet tills en genomskärning uppnås. Antalet cykler som krävs för att skära igenom provet med en jämn hastighet avgör skärmotståndet, där nivå 1 är den näst lägsta klassificeringen efter nivå 0. Produkter på denna nivå kan användas i situationer där riskerna med vassa föremål är minimala, och är därför idealiska för lätta arbetsuppgifter där det inte finns någon betydande risk för djupa skärsår.

  Tear Resistance Level 4

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för bedömning av handskars skydd mot mekaniska faror, inklusive rivhållfasthet. Rivhållfasthetsnivå 4 representerar den högsta nivån av rivmotstånd som definieras i denna standard, vilket indikerar att handskarna kan motstå de mest betydande krafterna innan de rivs sönder. Enligt testmetoden utvärderas handskarna genom att man mäter den kraft som krävs för att riva sönder ett prov av handskmaterialet, och för nivå 4 krävs en kraft på över 75 Newton för att en reva ska uppstå och fortplanta sig. Denna höga nivå av rivhållfasthet är idealisk för användning i miljöer där handskar utsätts för betydande påfrestningar och potentiella skador, t.ex. inom tung industri, byggbranschen och vid hantering av material med vassa kanter. Handskar som uppnår denna nivå ger överlägsen hållbarhet och är viktiga för att garantera användarnas säkerhet i mekaniska högriskmiljöer, vilket förbättrar arbetseffektiviteten och minskar frekvensen av handskbyten.

  Abrasion Resistance Level 2

  EN 388:2016 är en uppdaterad europeisk standard som anger kriterier för provning av handskar för att skydda mot mekaniska risker, inklusive nötning, skärsår, rivsår och punktering. Nötningsbeständighetsnivå 2 inom denna standard indikerar en måttlig skyddsnivå mot slitage från grova material. Testet av nötningsbeständighet innebär att handskmaterialet utsätts för upprepade cykler med sandpapper under tryck tills materialet slits igenom. Nötningsbeständighet på nivå 2 innebär att handskarna klarar mellan 500 och 1999 cykler innan de blir genomträngda. Denna skyddsnivå är lämplig för arbetsuppgifter som innebär hantering av eller kontakt med slipande material, men inte på en extrem eller tung nivå. Handskar med nötningsbeständighet på nivå 2 är väl lämpade för allmänna hanteringsuppgifter och erbjuder hållbarhet och skydd för att förlänga handskens livslängd samtidigt som de bibehåller god fingerkänsla och komfort.

  Puncture Resistance Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller en bedömning av punkteringsmotståndet, där nivå 2 innebär att materialet har uppfyllt specifika kriterier för punkteringsmotstånd. Resultatet av nivå 2 i punkteringsmotstånd innebär att skyddshandsken eller materialet kan motstå en kraft på 60 till 100 newton innan det punkteras. Testmetoden som används innebär att man använder en standardiserad punkteringssond av stål som trycks mot materialet med en viss hastighet tills den tränger igenom det. Att uppnå ett punkteringsmotstånd på nivå 2 enligt EN 388:2006 innebär i princip att skyddsutrustningen ger ett måttligt skydd mot punktering, vilket gör den lämplig för miljöer där det finns risk för att stöta på vassa föremål som nålar, men som inte är överdrivet vassa eller utövar mycket stor kraft. Detta resultat kan vägleda upphandlingsprocessen genom att identifiera lämpliga skyddsnivåer för olika arbetsmiljöer, vilket bidrar till att upprätthålla säkerhetsstandarderna på ett effektivt sätt.

• EN ISO 9001:2015

  EN ISO 9001:2015 är en standard som fastställer kraven för ett kvalitetsledningssystem (QMS). Det är en uppsättning riktlinjer som organisationer kan följa för att se till att de uppfyller kundernas krav och ökar kundnöjdheten. Standarden bygger på modellen planera-utför-kontrollera-verka och fokuserar på ständiga förbättringar. Den omfattar konstruktion, utveckling, produktion, installation och service av produkter. Organisationer kan bli certifierade enligt denna standard, vilket innebär att de har granskats oberoende och befunnits uppfylla kraven i standarden. Certifieringsprocessen omfattar regelbundna revisioner för att säkerställa att organisationen fortsätter att uppfylla standardens krav.

  Test results

  Service Reliability Passed

• ISO 14001:2015

  ISO 14001:2015 är en standard som specificerar krav på ett miljöledningssystem (EMS). Den innehåller krav på hur företag ska utforma, införa, underhålla och förbättra sitt EMS för att säkerställa att de minimerar negativ miljöpåverkan och följer miljölagstiftningen. Testresultaten kan innehålla information om hur väl EMS fungerar, hur väl det följs och hur effektivt det är när det gäller att minska miljöpåverkan. Standarden innehåller också krav på hur företaget ska dokumentera och registrera sin EMS-prestanda och kontinuerligt förbättra den.

  Test results

  Environmental Management Passed

  Standarden ISO 14001:2015 avser miljöledningssystem (EMS). Ett godkänt testresultat enligt denna standard visar att en organisations miljöledningssystem uppfyller de stränga kriterier som fastställts för att hantera miljöansvar systematiskt. Detta säkerställer en hållbar utveckling samtidigt som miljöpåverkan beaktas. ISO 14001:2015 innehåller krav på ett ramverk som en organisation kan följa i stället för att fastställa kriterier för miljöprestanda. Det omfattar olika aspekter såsom efterlevnadskrav, planering av åtgärder för att hantera risker och möjligheter samt ständiga förbättringar. Testet innebär i första hand att utvärdera hur effektivt miljöledningssystemet är för att stödja ett företag att uppnå sina avsedda resultat avseende miljöprestanda. Om ett företag har klarat denna utvärdering återspeglar det deras åtagande att förvalta miljön, vilket potentiellt kan förbättra deras marknadsmässighet och bidra till efterlevnad av lagstadgade och reglerande krav.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.