LACUNA ATENA Svetshandske storlek 10

Standarder och märkning

• EN 420:2003+A1:2009

  EN 420:2003+A1:2009 är en europeisk standard som fastställer de allmänna kraven för handskydd, inklusive komfort, passform och fingerfärdighet. Prestandakraven omfattar motståndskraft mot nötning, skärning, rivning, punktering och slag. Testresultaten bör visa att handskarna uppfyller dessa krav.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Puncture Resistance Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller en bedömning av punkteringsmotståndet, där nivå 2 innebär att materialet har uppfyllt specifika kriterier för punkteringsmotstånd. Resultatet av nivå 2 i punkteringsmotstånd innebär att skyddshandsken eller materialet kan motstå en kraft på 60 till 100 newton innan det punkteras. Testmetoden som används innebär att man använder en standardiserad punkteringssond av stål som trycks mot materialet med en viss hastighet tills den tränger igenom det. Att uppnå ett punkteringsmotstånd på nivå 2 enligt EN 388:2006 innebär i princip att skyddsutrustningen ger ett måttligt skydd mot punktering, vilket gör den lämplig för miljöer där det finns risk för att stöta på vassa föremål som nålar, men som inte är överdrivet vassa eller utövar mycket stor kraft. Detta resultat kan vägleda upphandlingsprocessen genom att identifiera lämpliga skyddsnivåer för olika arbetsmiljöer, vilket bidrar till att upprätthålla säkerhetsstandarderna på ett effektivt sätt.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level X

  Standarden EN 388:2016, särskilt dess segment som hänvisar till ISO 13997-testet, är utformad för att bedöma skärmotståndet hos material som används i skyddshandskar. Ett resultat som betecknas som "Nivå X" innebär att testet inte har utförts och att produktens skärmotstånd inte kan garanteras.

  Abrasion Resistance Level 3

  EN 388:2016 är en europeisk standard som ger riktlinjer för bedömning av handskars skyddsnivåer mot mekaniska risker, t.ex. nötning, skärsår, rivsår och punktering. Nötningsbeständighetsnivå 3 anger en högre skyddsnivå, vilket innebär att handskarna kan motstå mer intensivt slitage från grova material. Enligt standarden innebär testet av nötningsbeständighet att handskmaterialet gnuggas mot sandpapper under ett visst tryck tills det är genomnött. För nötningsbeständighet på nivå 3 krävs att handskarna klarar 2000 till 7999 nötningscykler. Denna förbättrade hållbarhetsnivå är lämplig för arbetsuppgifter som innebär mer frekvent eller intensiv kontakt med slipande ytor, t.ex. byggnadsarbete, träbearbetning och hantering av byggmaterial. Handskar med nötningsbeständighet på nivå 3 erbjuder en robust barriär mot slitage, vilket förlänger handskens livslängd och ger ökat skydd för bärarens händer, vilket minskar risken för skador i mer krävande arbetsmiljöer.

  Tear Resistance Level 2

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för provning av mekaniska risker för skyddshandskar, inklusive nötnings-, skär-, riv- och punkteringsmotstånd. Rivhållfasthetsnivå 2 anger att handskarna har en måttlig nivå av motståndskraft mot rivning. Testet för rivhållfasthet innebär att ett prov av handskmaterialet utsätts för en kraft tills det rivs sönder, och den kraft som krävs för att initiera och sprida revan mäts. Handskar som uppnår nivå 2 i rivhållfasthet kan motstå en kraft på mellan 25 och 50 newton. Denna nivå av rivhållfasthet är lämplig för arbetsuppgifter där handskarna kan utsättas för måttliga påfrestningar som kan orsaka rivning, t.ex. allmän hantering och lätt industriellt arbete där vassa eller taggiga material hanteras mer sällan. Dessa handskar ger ett tillförlitligt skydd och hållbarhet i situationer där det finns en viss mekanisk risk, men som inte är alltför allvarlig.

  Cut Resistance, Coup Test Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller ett Coup-test som används för att mäta skärmotstånd, och ett resultat på nivå 2 innebär ett måttligt skydd mot skärskador. Denna nivå innebär att det testade materialet klarade mellan 2,5 och 5,0 skärcykler innan bladet trängde igenom handsken under testet. Coup-testet innebär att ett roterande cirkelformat blad med konstant kraft rör sig fram och tillbaka över materialet tills ett snitt uppstår. Bladets skärpa och bladets rörelseavstånd mäts före testet och efter genomskärning av materialet för att säkerställa noggrannheten. De praktiska konsekvenserna av ett nivå 2-resultat innebär att handskarna är lämpliga för arbetsuppgifter med viss risk för skärskador, men inte för miljöer med hög risk för skärskador, t.ex. hantering av tunga eller mycket vassa material där en högre skyddsnivå kan behövas. Detta resultat hjälper företag att välja handskar som är skräddarsydda för olika arbetsplatsbehov när det gäller skärskador.

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Heat Convection Level 3

  EN 407:2004 är en Europastandard som anger krav och provningsmetoder för skyddshandskar avsedda att skydda mot termiska risker, inklusive värme från konvektion. Standarden klassificerar den skyddsnivå som handskarna ger mot olika former av värme och brand. För testresultatet "Nivå 3" enligt EN 407:2004 i kategorin värmekonvektion, indikerar denna nivå att handsken ger måttligt skydd mot konvektiv värme. Specifikt innebär det att handsken klarar ett värmeöverföringsindex (HTI) på 10 till 20 sekunder innan användaren börjar känna smärta från en värmekälla, vilket ger ett betydande skydd i miljöer där exponering för måttliga nivåer av konvektiv värme förekommer.

  Metal Splash Resistance Level 4

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fokuserar på att bedöma handskars skyddsförmåga mot termiska risker, inklusive faror som stänk av smält metall. Metal Splash Resistance Level 4 representerar en avancerad skyddsnivå, där handskarna är utformade för att hantera betydande exponering för smält metall. Denna prestandanivå innebär att handskarna effektivt kan motstå minst 35 droppar smält metall, vilket skyddar användaren utan att metallen tränger igenom handskmaterialet i någon större utsträckning. Testet innebär att man simulerar förhållanden där smält metall stänker på handsken och bedömer handskens förmåga att förhindra att smält metall fastnar och orsakar brännskador. Handskar som uppnår nivå 4 är idealiska för tunga industriella applikationer som stålverk, gjuterier och svetsning, där frekvent och betydande kontakt med smält metall förekommer. Den här skyddsnivån är avgörande för att upprätthålla säkerheten och förhindra allvarliga skador i miljöer med höga termiska risker.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller de minimikrav som anges i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i deras arbetsmiljö, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Burning Behaviour Level 4

  Nivå 4 kräver att materialet har en efterflamningstid på högst 2 sekunder och en efterglödningstid på högst 5 sekunder efter exponering för flamma. Denna nivå ger det mest omfattande skyddet vid hantering eller exponering för eld och är lämplig för miljöer där det finns en betydande risk för intensiv och omedelbar kontakt med lågor.

  Heat Contact Level 1

  Standarden EN 407:2004 om Skyddshandskar mot termiska risker, inklusive provning av kontaktvärme på nivå 1, är utformad för att bedöma skyddsnivån för handskar när de utsätts för termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för kontaktvärmebeständighet indikerar ett grundläggande skydd där handsken kan fördröja överföringen av värme från en kontaktkälla på 100°C i minst 15 sekunder innan insidan av handsken når en temperaturökning på 10°C. Testmetoden innebär att handskens utsida sätts i kontakt med en varm sond med definierade mått och temperatur, samtidigt som temperaturökningen mäts i en kalorimeter på handskens insida. Denna mätning ger ett enkelt mått för att bedöma det termiska skydd som handsken ger vid exponering på låg nivå. I praktiken är handskar som är klassificerade på nivå 1 för kontaktvärme lämpliga för miljöer där exponeringen för termiska risker är minimal och inte alltför allvarlig, vilket gör dem lämpliga för vissa industri-, laboratorie- eller hanteringstillämpningar med låg risk där kortvarig kontakt med varma föremål är vanligt förekommande.

  Radiant Heat Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fastställer kraven för skyddshandskar för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Beteckningen Nivå X för strålningsvärme anger att handskarna inte har testats för denna specifika typ av skydd, eller att de inte uppfyller de minimikriterier som fastställs i standarden för att motstå strålningsvärme. Detta innebär att handskarna inte är certifierade för skydd mot strålningsvärme, vilket innebär att värme överförs genom infraröda strålar från en värmekälla utan direktkontakt. Avsaknaden av en specifik skyddsnivå för strålningsvärme innebär att användare inte bör använda dessa handskar för uppgifter där betydande exponering för strålningsvärme förväntas. Istället kan dessa handskar vara lämpliga för andra typer av termiska risker som de är certifierade för, vilket säkerställer att användarna väljer rätt typ av skyddshandske baserat på de specifika faror som finns i deras arbetsmiljö. Klassificeringen bidrar till att förhindra felaktig användning av handskar och ökar arbetarnas säkerhet genom att tydligt ange begränsningarna i handskens skyddsegenskaper.

• EN 12477:2001

  EN 12477:2001 är en europeisk standard som fokuserar på skyddshandskar för svetsare. Den specificerar krav och provningsmetoder för handskar som är avsedda att skydda svetsares händer och underarmar mot värme och stänk. Standarden anger kriterier för värmeprestanda, motståndskraft mot smält metallstänk och mekaniska egenskaper, vilket säkerställer att handskarna ger ett adekvat skydd vid svetsning.

  Fråga oss om standard testresultaten

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• PPE Kategori 2

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori 2 avser utrustning som är mer komplex och har en högre risknivå. Exempel på PPE kategori 2 är säkerhetshjälmar, hörselskydd och fallskyddsutrustning. I Europa måste PPE kategori 2 uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett system för kvalitetsstyrning och måste regelbundet kontrolleras av ett anmält organ.