Ansell ActivArmr 80-813VP Vend

Standarder och märkning

• EN ISO 21420:2020

  EN ISO 21420:2020 är en europeisk standard som fastställer de allmänna kraven för handskydd, inklusive komfort, passform och smidighet.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Abrasion Resistance Level 2

  EN 388:2016 är en uppdaterad europeisk standard som anger kriterier för provning av handskar för att skydda mot mekaniska risker, inklusive nötning, skärsår, rivsår och punktering. Nötningsbeständighetsnivå 2 inom denna standard indikerar en måttlig skyddsnivå mot slitage från grova material. Testet av nötningsbeständighet innebär att handskmaterialet utsätts för upprepade cykler med sandpapper under tryck tills materialet slits igenom. Nötningsbeständighet på nivå 2 innebär att handskarna klarar mellan 500 och 1999 cykler innan de blir genomträngda. Denna skyddsnivå är lämplig för arbetsuppgifter som innebär hantering av eller kontakt med slipande material, men inte på en extrem eller tung nivå. Handskar med nötningsbeständighet på nivå 2 är väl lämpade för allmänna hanteringsuppgifter och erbjuder hållbarhet och skydd för att förlänga handskens livslängd samtidigt som de bibehåller god fingerkänsla och komfort.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level C

  Standarden EN 388:2016 behandlar handskars skärmotstånd på ett heltäckande sätt med hjälp av testmetoden ISO 13997, där nivå C innebär att handsken kan motstå krafter på mellan 10 och 14 newton vid skärning. Denna nivå av skärmotstånd ger ett medelhögt skydd mot skärskador, lämpligt för hanteringsuppgifter där det finns en betydande risk för skärskador från vassa föremål men där den högsta nivån av skärmotstånd inte är nödvändig. Själva ISO 13997-testet är ett mer detaljerat och tydligt sätt att bedöma materialets skärskydd med ett rakt blad under varierande belastning, till skillnad från Coup-testet som användes tidigare och som kunde göra bladet trubbigt. I grund och botten är nivå C-handskar utformade för robust handskydd i miljöer där risken för skärskador är betydande men inte i den mest extrema änden av skalan, vilket gör dem lämpliga för branscher som bygg och tillverkning där vassa verktyg och material ofta hanteras.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level X

  Standarden EN 388:2016, särskilt dess segment som hänvisar till ISO 13997-testet, är utformad för att bedöma skärmotståndet hos material som används i skyddshandskar. Ett resultat som betecknas som "Nivå X" innebär att testet inte har utförts och att produktens skärmotstånd inte kan garanteras.

  Puncture Resistance Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller en bedömning av punkteringsmotståndet, där nivå 2 innebär att materialet har uppfyllt specifika kriterier för punkteringsmotstånd. Resultatet av nivå 2 i punkteringsmotstånd innebär att skyddshandsken eller materialet kan motstå en kraft på 60 till 100 newton innan det punkteras. Testmetoden som används innebär att man använder en standardiserad punkteringssond av stål som trycks mot materialet med en viss hastighet tills den tränger igenom det. Att uppnå ett punkteringsmotstånd på nivå 2 enligt EN 388:2006 innebär i princip att skyddsutrustningen ger ett måttligt skydd mot punktering, vilket gör den lämplig för miljöer där det finns risk för att stöta på vassa föremål som nålar, men som inte är överdrivet vassa eller utövar mycket stor kraft. Detta resultat kan vägleda upphandlingsprocessen genom att identifiera lämpliga skyddsnivåer för olika arbetsmiljöer, vilket bidrar till att upprätthålla säkerhetsstandarderna på ett effektivt sätt.

  Tear Resistance Level 4

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för bedömning av handskars skydd mot mekaniska faror, inklusive rivhållfasthet. Rivhållfasthetsnivå 4 representerar den högsta nivån av rivmotstånd som definieras i denna standard, vilket indikerar att handskarna kan motstå de mest betydande krafterna innan de rivs sönder. Enligt testmetoden utvärderas handskarna genom att man mäter den kraft som krävs för att riva sönder ett prov av handskmaterialet, och för nivå 4 krävs en kraft på över 75 Newton för att en reva ska uppstå och fortplanta sig. Denna höga nivå av rivhållfasthet är idealisk för användning i miljöer där handskar utsätts för betydande påfrestningar och potentiella skador, t.ex. inom tung industri, byggbranschen och vid hantering av material med vassa kanter. Handskar som uppnår denna nivå ger överlägsen hållbarhet och är viktiga för att garantera användarnas säkerhet i mekaniska högriskmiljöer, vilket förbättrar arbetseffektiviteten och minskar frekvensen av handskbyten.

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Radiant Heat Level 1

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar prestandakrav för skyddshandskar som är utformade för att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Nivå 1 för strålningsvärme anger den lägsta skyddsnivån enligt denna standard, vilket innebär att handskarna ger ett grundläggande motstånd mot strålningsvärme. Specifikt innebär denna nivå att handskarna kan fördröja överföringen av värme från en strålningsvärmekälla till huden i minst 7 sekunder innan risk. Testmetoden innebär att handskmaterialet utsätts för en värmestrålning och att man mäter den tid det tar för temperaturen på handskens insida att öka med en viss mängd. Handskar som uppfyller nivå 1 är lämpliga för miljöer där exponeringen för strålningsvärme är minimal och inte intensiv, t.ex. vissa allmänna underhållsarbeten i närheten av källor med mild strålningsvärme. Denna grundläggande skyddsnivå bidrar till att minska risken för brännskador vid kortvarig eller lågintensiv exponering för strålningsvärme.

  Molten Metal Resistance Level 0

  Standarden EN 407:2004 kategoriserar nivå 0 i smältmetallmotstånd som att det inte finns något skydd mot stänk av smält metall. Detta resultat innebär att material eller personlig skyddsutrustning (PPE) som klassificerats på nivå 0 inte har uppfyllt kraven på skydd mot stänk av smält metall under provningen. Den testmetod som används innebär att materialet eller utrustningen utsätts för specifika mängder smält metall för att se om det kan motstå penetration och skydda användaren. För material eller utrustning som klassificerats som nivå 0 innebär de praktiska konsekvenserna att de är olämpliga för användning i miljöer där exponering för stänk av smält metall är en risk. Användare som använder sådana material eller sådan utrustning i relevanta riskmiljöer kan löpa ökad risk att skadas av smält metall. Denna nivå av motstånd eller avsaknad av motstånd är kritisk information för upphandling och säkerhetsprotokoll i branscher som metallgjutning eller svetsning.

  Burning Behaviour Level 4

  Nivå 4 kräver att materialet har en efterflamningstid på högst 2 sekunder och en efterglödningstid på högst 5 sekunder efter exponering för flamma. Denna nivå ger det mest omfattande skyddet vid hantering eller exponering för eld och är lämplig för miljöer där det finns en betydande risk för intensiv och omedelbar kontakt med lågor.

  Heat Contact Level 1

  Standarden EN 407:2004 om Skyddshandskar mot termiska risker, inklusive provning av kontaktvärme på nivå 1, är utformad för att bedöma skyddsnivån för handskar när de utsätts för termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för kontaktvärmebeständighet indikerar ett grundläggande skydd där handsken kan fördröja överföringen av värme från en kontaktkälla på 100°C i minst 15 sekunder innan insidan av handsken når en temperaturökning på 10°C. Testmetoden innebär att handskens utsida sätts i kontakt med en varm sond med definierade mått och temperatur, samtidigt som temperaturökningen mäts i en kalorimeter på handskens insida. Denna mätning ger ett enkelt mått för att bedöma det termiska skydd som handsken ger vid exponering på låg nivå. I praktiken är handskar som är klassificerade på nivå 1 för kontaktvärme lämpliga för miljöer där exponeringen för termiska risker är minimal och inte alltför allvarlig, vilket gör dem lämpliga för vissa industri-, laboratorie- eller hanteringstillämpningar med låg risk där kortvarig kontakt med varma föremål är vanligt förekommande.

  Heat Convection Level 2

  Standarden EN 407:2004, som specifikt gäller värmekonvektionsresultat på nivå 2, mäter skyddshandskars prestanda mot värme och/eller brand. Med ett konvektionsvärmetestresultat på nivå 2 indikerar det att handskarna har en måttlig skyddsnivå mot värme som överförs genom konvektion. Resultatet korrelerar med en exponering för konvektiv värme på en fördefinierad nivå, vilket i nivå 2 normalt ger värmebeständighet i minst 5 sekunder innan handskens innertemperatur ökar med 24°C. Testmetoden som används innebär att varm luft cirkulerar runt handsken och att man mäter den tid det tar för temperaturen inuti handsken att stiga med en viss mängd (vanligtvis 24°C). Detta resultat är avgörande för yrkesverksamma som arbetar i miljöer där måttlig exponering för konvektiv värme förväntas, och hjälper dem att välja handskar som ger tillräckligt skydd samtidigt som de säkerställer användbarhet och fingerfärdighet. Sådana skyddshandskar används i allmänhet i branscher som industriell bakning, glasbearbetning och vissa kemiska processer där heta ångor eller liknande förhållanden kan utgöra risker.

  Metal Splash Resistance Level 0

  Standarden EN 407:2004, särskilt avseende Metal Splash Resistance Level 0, är utformad för att kategorisera handskars skyddsförmåga mot stänk av smält metall. Ett resultat på nivå 0 innebär att handskarna inte har uppfyllt minimikravet för att ge skydd mot stänk av smält metall, enligt de specifika tester som beskrivs i denna standard. Den testmetod som används innebär att handskmaterialet utsätts för stänk av smält metall och att graden av nedbrytning eller penetration av handsken bedöms. Detta innebär att man mäter massan av smält metall som krävs för att orsaka hålbildning eller skada på handskmaterialet. I praktiken innebär ett resultat på nivå 0 att dessa handskar inte bör användas i miljöer där exponering för stänk av smält metall är möjlig, eftersom de inte ger det skydd som krävs. I miljöer med sådana risker krävs handskar med en högre prestandanivå enligt samma standard för att garantera användarens säkerhet.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• PPE Kategori 3

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori III avser utrustning som är komplex och ger högsta skyddsnivå, t.ex. andningsskydd med motor, SCBA och helkroppsdräkter. I Europa måste PPE kategori III uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett kvalitetsstyrningssystem, måste granskas regelbundet av ett anmält organ och måste ha en teknisk dokumentation.

• Ecovadis

  Ecovadis är ett klassificerings- och certifieringssystem som används i Europa för att utvärdera och erkänna företagens hållbarhetsprestanda. Det är inriktat på leveranskedjan och utvärderar företag utifrån miljömässiga, sociala och etiska kriterier, t.ex. miljöskydd, arbetsmetoder och rättvisa affärsmetoder. Kraven för att få en Ecovadis-certifiering beror på den specifika företagskategorin och branschen, men inkluderar vanligtvis att tillhandahålla information om företagets hållbarhetsrutiner, policyer och resultat samt att genomgå en bedömning av en oberoende revisor.

• REACH

  REACH står för Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals" (registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier) och är en förordning från Europeiska unionen som reglerar registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Reach-förordningen syftar till att se till att de kemikalier som används i Europa är säkra för människors hälsa och miljön. Förordningen gäller alla kemiska ämnen, oavsett om de används i industriella processer eller i vardagsprodukter som rengöringsmedel, färger och kosmetika.