Ansell ActivArmr 43-216

Standarder och märkning

• EN ISO 21420:2020

  Test results

  General Requirements Guide

  EN ISO 21420:2020 är en standard som beskriver allmänna krav och riktlinjer för skyddshandskar och syftar till att säkerställa deras kvalitet, prestanda och lämplighet för olika tillämpningar. När en produkt uppfyller de krav som anges i avsnittet Allmänna krav i EN ISO 21420:2020 innebär det att handskarna uppfyller grundläggande kvalitets- och prestandakriterier, inklusive faktorer som storlek, passform, ergonomi och fingerfärdighet. De praktiska konsekvenserna av denna överensstämmelse är betydande, eftersom det försäkrar användarna om handskarnas grundläggande funktionalitet och lämplighet för allmänna handskyddsändamål inom en rad olika branscher och tillämpningar. Testmetoden innebär att olika aspekter av handskarna utvärderas, inklusive mått, konstruktion, material och märkning, för att säkerställa överensstämmelse med de angivna kraven. Överensstämmelse med dessa allmänna krav ökar användarnas förtroende för skyddshandskarnas tillförlitlighet och effektivitet, vilket främjar säkerheten på arbetsplatsen och underlättar efterlevnaden av lagstadgade standarder.

• EN 12477:2001/A1:2005

  EN 12477:2001, tillsammans med tillägget A1:2005, är en europeisk standard som specifikt behandlar skyddshandskar för svetsare. Standarden fastställer krav och testmetoder för handskar som är utformade för att skydda händer och underarmar från värme och stänk vid svetsning. Tillägget A1:2005 innehåller uppdateringar och förbättringar för att förbättra handskarnas prestanda och tillförlitlighet, vilket ger ett bättre skydd för svetsare. Det kan inkludera ytterligare krav på faktorer som fingerfärdighet, grepp och hållbarhet. Överensstämmelse med EN 12477:2001 och dess tillägg garanterar att svetsare har lämpliga handskar som uppfyller de nödvändiga säkerhetsstandarderna.

  Fråga oss om standard testresultaten

• EN 407:2004

  EN 407:2004 är en europeisk standard som specificerar säkerhetskraven för skyddshandskar för termiska risker. Den fastställer regler för utformning, konstruktion och testning av handskar som skyddar användarna mot värme och eld. Testerna omfattar mätningar av kontaktvärme, konvektiv värme, strålningsvärme, små stänk av smält metall och flamresistens. Standarden innehåller också krav på märkning och bruksanvisningar. Denna standard är en uppdaterad version av EN 407:1994 och är avsedd att skydda användarna mot termiska risker, såsom värme och flammor, och att hjälpa dem att välja en lämplig handske för deras specifika tillämpning.

  Test results

  Heat Contact Level 1

  Standarden EN 407:2004 om Skyddshandskar mot termiska risker, inklusive provning av kontaktvärme på nivå 1, är utformad för att bedöma skyddsnivån för handskar när de utsätts för termiska risker. Ett resultat på nivå 1 för kontaktvärmebeständighet indikerar ett grundläggande skydd där handsken kan fördröja överföringen av värme från en kontaktkälla på 100°C i minst 15 sekunder innan insidan av handsken når en temperaturökning på 10°C. Testmetoden innebär att handskens utsida sätts i kontakt med en varm sond med definierade mått och temperatur, samtidigt som temperaturökningen mäts i en kalorimeter på handskens insida. Denna mätning ger ett enkelt mått för att bedöma det termiska skydd som handsken ger vid exponering på låg nivå. I praktiken är handskar som är klassificerade på nivå 1 för kontaktvärme lämpliga för miljöer där exponeringen för termiska risker är minimal och inte alltför allvarlig, vilket gör dem lämpliga för vissa industri-, laboratorie- eller hanteringstillämpningar med låg risk där kortvarig kontakt med varma föremål är vanligt förekommande.

  Heat Convection Level X

  Den europeiska standarden EN 407:2004 och dess bilaga för värmekonvektion nivå X är utformad för att mäta handskars skyddsförmåga när de utsätts för värme som överförs genom ett flytande medium, t.ex. luft eller ånga. Beteckningen nivå X anger specifikt att materialet inte uppfyllde de minimikrav som anges i testet, eller inte testades på grund av att det ansågs olämpligt för denna typ av exponering baserat på materialets beskaffenhet. Testmetoden för att fastställa detta innebär att man mäter den tid det tar för materialet att öka i temperatur med 24°C under standardiserade förhållanden med exponering för konvektionsvärme. Detta test är avgörande för att definiera skyddsutrustningens effektivitet under olika industriella förhållanden där värmekonvektion är en risk, och har därmed praktiska konsekvenser för yrkesverksamma som väljer lämplig skyddsutrustning samtidigt som de säkerställer efterlevnad av säkerhetsbestämmelser, särskilt i industrier som arbetar med högtemperaturmiljöer som metalltillverkning, glasbruk och andra liknande sektorer där konvektionsvärmerisker finns.

  Burning Behaviour Level 4

  Nivå 4 kräver att materialet har en efterflamningstid på högst 2 sekunder och en efterglödningstid på högst 5 sekunder efter exponering för flamma. Denna nivå ger det mest omfattande skyddet vid hantering eller exponering för eld och är lämplig för miljöer där det finns en betydande risk för intensiv och omedelbar kontakt med lågor.

  Metal Splash Resistance Level 4

  EN 407:2004 är en europeisk standard som fokuserar på att bedöma handskars skyddsförmåga mot termiska risker, inklusive faror som stänk av smält metall. Metal Splash Resistance Level 4 representerar en avancerad skyddsnivå, där handskarna är utformade för att hantera betydande exponering för smält metall. Denna prestandanivå innebär att handskarna effektivt kan motstå minst 35 droppar smält metall, vilket skyddar användaren utan att metallen tränger igenom handskmaterialet i någon större utsträckning. Testet innebär att man simulerar förhållanden där smält metall stänker på handsken och bedömer handskens förmåga att förhindra att smält metall fastnar och orsakar brännskador. Handskar som uppnår nivå 4 är idealiska för tunga industriella applikationer som stålverk, gjuterier och svetsning, där frekvent och betydande kontakt med smält metall förekommer. Den här skyddsnivån är avgörande för att upprätthålla säkerheten och förhindra allvarliga skador i miljöer med höga termiska risker.

  Molten Metal Resistance Level X

  EN 407:2004 är en europeisk standard som ger specifikationer för skyddshandskar för att skydda mot termiska risker, inklusive exponering för smälta metaller. Beteckningen Molten Metal Resistance Level X anger att handskarna inte har testats för denna specifika risk, eller att de inte uppfyller de minimikrav som anges i standarden för skydd mot stänk av smält metall. Detta innebär att handskarna antingen är olämpliga för användning i miljöer där det finns risk för kontakt med smälta metaller, eller att ytterligare tester krävs för att fastställa deras lämplighet. Vanligtvis innebär en sådan klassificering att handskarna inte ska användas för hantering av smälta metaller och endast bör övervägas för andra typer av termiska risker som anges i standarden, där exponering för smälta metaller inte är ett problem. Klassificeringen bidrar till att säkerställa att användarna väljer rätt typ av handske utifrån de specifika risker som finns i deras arbetsmiljö, vilket förhindrar felaktig användning och ökar säkerheten.

  Radiant Heat Level 3

  EN 407:2004 är en europeisk standard som beskriver prestandakraven för skyddshandskar som är avsedda att skydda mot olika termiska risker, inklusive strålningsvärme. Nivå 3 för strålningsvärme innebär en högre grad av skydd, vilket indikerar att handskarna är utformade för att effektivt fördröja betydande värmeöverföring från en strålningskälla. Denna nivå säkerställer att handskarna kan skydda bäraren i minst 50 sekunder innan temperaturen inuti handsken når en nivå som kan orsaka smärta. Testmetoden innebär att handsken utsätts för en kontrollerad värmestrålning och att man mäter hur lång tid det tar för värmen att tränga igenom handskmaterialet och höja innertemperaturen till ett definierat tröskelvärde. Handskar som uppnår skyddsnivå 3 är lämpliga för mer intensiva strålningsvärmemiljöer, t.ex. i stålverk, glashantering och andra industriella miljöer där betydande exponering för höga nivåer av strålningsvärme förekommer regelbundet. Detta förbättrade skydd är avgörande för att upprätthålla säkerheten och förhindra brännskador vid långvarig exponering för höga temperaturer.

• EN 388:2016

  EN 388:2016 är en europeisk standard för att mäta skyddshandskars prestanda mot mekaniska risker (nötning, skärning, rivning och punktering). Standarden innehåller testmetoder och prestandakrav för att handskar ska anses uppfylla kraven. Testresultaten rapporteras med hjälp av en serie av fyra siffror, som var och en representerar den prestandanivå som uppnåtts i ett av testerna.

  Test results

  Abrasion Resistance Level 3

  EN 388:2016 är en europeisk standard som ger riktlinjer för bedömning av handskars skyddsnivåer mot mekaniska risker, t.ex. nötning, skärsår, rivsår och punktering. Nötningsbeständighetsnivå 3 anger en högre skyddsnivå, vilket innebär att handskarna kan motstå mer intensivt slitage från grova material. Enligt standarden innebär testet av nötningsbeständighet att handskmaterialet gnuggas mot sandpapper under ett visst tryck tills det är genomnött. För nötningsbeständighet på nivå 3 krävs att handskarna klarar 2000 till 7999 nötningscykler. Denna förbättrade hållbarhetsnivå är lämplig för arbetsuppgifter som innebär mer frekvent eller intensiv kontakt med slipande ytor, t.ex. byggnadsarbete, träbearbetning och hantering av byggmaterial. Handskar med nötningsbeständighet på nivå 3 erbjuder en robust barriär mot slitage, vilket förlänger handskens livslängd och ger ökat skydd för bärarens händer, vilket minskar risken för skador i mer krävande arbetsmiljöer.

  Tear Resistance Level 4

  EN 388:2016 är en europeisk standard som fastställer kriterier för bedömning av handskars skydd mot mekaniska faror, inklusive rivhållfasthet. Rivhållfasthetsnivå 4 representerar den högsta nivån av rivmotstånd som definieras i denna standard, vilket indikerar att handskarna kan motstå de mest betydande krafterna innan de rivs sönder. Enligt testmetoden utvärderas handskarna genom att man mäter den kraft som krävs för att riva sönder ett prov av handskmaterialet, och för nivå 4 krävs en kraft på över 75 Newton för att en reva ska uppstå och fortplanta sig. Denna höga nivå av rivhållfasthet är idealisk för användning i miljöer där handskar utsätts för betydande påfrestningar och potentiella skador, t.ex. inom tung industri, byggbranschen och vid hantering av material med vassa kanter. Handskar som uppnår denna nivå ger överlägsen hållbarhet och är viktiga för att garantera användarnas säkerhet i mekaniska högriskmiljöer, vilket förbättrar arbetseffektiviteten och minskar frekvensen av handskbyten.

  Puncture Resistance Level 3

  Europastandarden (EN) 388:2016 innehåller riktlinjer för bedömning av handskars punkteringsmotstånd, där ett punkteringsmotståndsresultat på nivå 3 innebär att handskmaterialet kan motstå en kraft på mellan 100 och 149 Newton innan det punkteras. Detta resultat är avgörande för att säkerställa att handskarna ger ett fullgott skydd mot punktering när de används i miljöer med måttlig risk, vilket ger användarna säkerhet mot potentiellt skadliga vassa föremål. Testförfarandet för att fastställa detta mått innebär att man mäter den kraft som krävs för att punktera handsken med hjälp av en penna i standardstorlek. Pennan trycks mot handskmaterialet med konstant hastighet tills en punktering uppstår. Den vikt som krävs för att åstadkomma punkteringen registreras sedan som handskens punkteringsmotståndsnivå. För upphandlare innebär detta resultat att handskar med denna nivå är lämpliga för arbetsuppgifter där det finns en betydande risk för punktering, t.ex. hantering av byggmaterial, avfallshantering eller löpande band-arbete med vassa föremål på medelnivå.

  Cut Resistance, ISO 13997 Level B

  Skärskyddstestet, ISO 13997, enligt standard EN 388:2016, syftar till att mäta skyddshandskmaterialets motståndskraft mot skärsår från vassa föremål. Ett testresultat på nivå B innebär att skyddsmaterialet kan motstå krafter på mellan 5 och 10 Newton innan det penetreras. Detta innebär måttlig motståndskraft och är lämpligt för uppgifter som förpackning, varutillverkning och lagerhållning. ISO 13997-testet innebär att man använder en TDM-testanordning utrustad med ett rakt blad som dras en gång över materialet i en definierad riktning tills penetration sker. Det avstånd som bladet färdas innan det skär genom materialet registreras. Detta test, med sin rigorösa mätning av skärkraften, är särskilt användbart för material som tenderar att göra knivarna trubbiga, vilket säkerställer korrekta och tillförlitliga prestandaklassificeringar för handskar som är särskilt avsedda för mekaniska risker. Den praktiska innebörden av handskar som klassificeras på nivå B är att de ger ett måttligt skydd som är lämpligt för branscher med måttliga skärrisker, vilket garanterar användarnas säkerhet i specifika arbetsmiljöer som logistik eller lätt tillverkning.

  Cut Resistance, Coup Test Level 2

  Standarden EN 388:2016 innehåller ett Coup-test som används för att mäta skärmotstånd, och ett resultat på nivå 2 innebär ett måttligt skydd mot skärskador. Denna nivå innebär att det testade materialet klarade mellan 2,5 och 5,0 skärcykler innan bladet trängde igenom handsken under testet. Coup-testet innebär att ett roterande cirkelformat blad med konstant kraft rör sig fram och tillbaka över materialet tills ett snitt uppstår. Bladets skärpa och bladets rörelseavstånd mäts före testet och efter genomskärning av materialet för att säkerställa noggrannheten. De praktiska konsekvenserna av ett nivå 2-resultat innebär att handskarna är lämpliga för arbetsuppgifter med viss risk för skärskador, men inte för miljöer med hög risk för skärskador, t.ex. hantering av tunga eller mycket vassa material där en högre skyddsnivå kan behövas. Detta resultat hjälper företag att välja handskar som är skräddarsydda för olika arbetsplatsbehov när det gäller skärskador.

• PPE Kategori 3

  PPE står för "personlig skyddsutrustning". PPE kategori III avser utrustning som är komplex och ger högsta skyddsnivå, t.ex. andningsskydd med motor, SCBA och helkroppsdräkter. I Europa måste PPE kategori III uppfylla vissa säkerhetsnormer som fastställts av Europeiska unionen, vilket innebär att den måste vara utformad och tillverkad för att skydda användaren utan att orsaka skada. Företag som tillverkar eller säljer personlig skyddsutrustning måste bevisa att den uppfyller dessa standarder. De måste också ha ett kvalitetsstyrningssystem, måste granskas regelbundet av ett anmält organ och måste ha en teknisk dokumentation.

• REACH

  REACH står för Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals" (registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier) och är en förordning från Europeiska unionen som reglerar registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Reach-förordningen syftar till att se till att de kemikalier som används i Europa är säkra för människors hälsa och miljön. Förordningen gäller alla kemiska ämnen, oavsett om de används i industriella processer eller i vardagsprodukter som rengöringsmedel, färger och kosmetika.

• CE Märkning

  CE-märkning är en märkning som visar att en produkt uppfyller vissa säkerhets- och miljöstandarder, kallade CE märkning krav, som fastställts av Europeiska unionen. För att få CE-märkning måste ett företag testa och intyga att produkten uppfyller dessa standarder. CE-märkning krävs för många produkter som säljs i EU, bland annat elektronik, maskiner, leksaker och medicintekniska produkter. Den bidrar till att säkerställa att produkterna är säkra för konsumenter och miljö och möjliggör enkel handel inom EU.

• Ecovadis

  Ecovadis är ett klassificerings- och certifieringssystem som används i Europa för att utvärdera och erkänna företagens hållbarhetsprestanda. Det är inriktat på leveranskedjan och utvärderar företag utifrån miljömässiga, sociala och etiska kriterier, t.ex. miljöskydd, arbetsmetoder och rättvisa affärsmetoder. Kraven för att få en Ecovadis-certifiering beror på den specifika företagskategorin och branschen, men inkluderar vanligtvis att tillhandahålla information om företagets hållbarhetsrutiner, policyer och resultat samt att genomgå en bedömning av en oberoende revisor.